Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På aftonen var han åter hos sin hustru, för hvilken
han berättade hvad han sett.
»Vi må nu söka dölja oss bättre,» sade han, »ty nu
kan vårt spår upptäckas.»
»Det är redan upptäckt,» sade en man som plötsligt
steg fram ur busksnåret. »God dag!» sade han och räckte
den förbluffade Kauttoinen handen. »God dag, syster!» sade
han ännu en gång. »Varen utan fruktan! Den flock norr-
män som gästat ert hem är skingrad. Blott fyra fyllbultar
äro kvar i er gård. De andra ha begifvit sig mot öster till
de sina, som i stort antal draga genom Östmarken inåt
Fryksdalen. Jag går med bud till dig och Bergfinnen, att
ni skola följa mig ned i dalen, där så väl finnar som sven-
skar hålla på att samlas för att följa fienden tills det passar
sig att öfverfalla honom, eller vänta tills han är på hemväg,
ty de skola snart drifvas tillbaka; en stor hop bönder kom-
mer från alla frykdalssocknarna emot dem.»
Mannen som så plötsligt uppträdt vid lägerplatsen var
en drifvarfinne tillhörande den redan i denna tid mycket
utgrenade Moilainsläkten och svåger till Vikfinnen. Han
var, som han själf sagt, sänd att hämta Runsjöfinnarna
och sedan låta budkafveln gå vidare väster ut öfver sko-
gen.
»Jag tänkte föreslå dig,» fortfor han, »att vi följas åt
och ödelägga de där fyra fyllbultarna som ligga kvar vid
Viken. Men det gagnar icke mycket; de ha ingenting att
taga, och deras två bössor har jag redan tagit ifrån dem
medan de sofvo. Föröfrigt torde hända vi träffa dem, ifall
de ej vända om till sitt land igen. Nu, syster, gör tryggt
upp elden! Jag är hungrig, och här har du något som
duger,» sade han och drog upp en tjäder ur sin påse. »Den
är din egen, ty jag har funnit den i Kauttoinens giller på
vägen hit.»
Moilainen tystnade tvärt, lyssnade, och med detsamma
framhoppade ur den nu dunkla skogen en lurfvig hund. Han
kretsade omkring sin husbonde och gnisslade.
»Ingen eld!» hviskade Moilainen. »Tag din bössa!»
sade han till svågern. »Här är någon i närheten, kom!»
Och med hunden som vägvisare gingo männen sakta några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
