Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg framåt, då hunden plötsligt stannade och lät höra ett
svagt morrande. De lyssnade med spändaste uppmärksam-
het, men ej ett ljud förnams. På hunden kunde man dock
se, att han vädrade något som rörde sig framåt, emedan
han småningom vände nosen från öster till väster. »Stilla!»
sade Moilainen sakta, och så försvann han ljudlöst bort åt
samma håll han kommit ifrån, men vände några ögonblick
därefter åter och räckte Kauttoinen en bössa: det var en af
dem han fråntagit de sofvande norrmännen.
»Jag ser på hunden,» hviskade han, »att det han vädrar,
antingen det nu är djur eller människa, icke är nära oss.
Ska’ vi gå framåt och förvissa oss därom?»
»Afgör själf!»
»Då stanna vi här en stund, ty hunden skall snart säga
oss, om faran kommer närmare eller aflägsnar sig.»
»Den aflägsnar sig,» sade han en en stund därefter,
sedan hunden, som förut stått, satt sig. »Koml! Vi ha
ingenting att rädas för. Är det en spejare, vet han an-
tingen icke af oss, eller har han redan sett hvad han ville.
Kommer han åter, skola vi i god tid varnas af hunden. Vi
få låta omständigheterna afgöra, om vi må försvara oss
eller fly.»
Snart påträffade de Vikfinnens hustru, som var mycket
orolig, men dock blef lugnare då männen sagt henne hur
saken förhöll sig. Man slog sig ned och hvilade under ett
lågmäldt samspråk. Det beslöts att man skulle tura om
att vaka.
Natten förflöt lugnt, men redan före gryningen begaf
sig Moilainen jämte sin hund ut på spaning. Vikfinnen och
hans hustru drefvo in kreaturen mellan några stora sten-
block och höllo noga vakt.
De förfogade nu öfver två bössor och kände sig däri-
genom tryggare. De visste ju dessutom att Moilainen vari
närheten.
Då -Moilainen hunnit en bit från lägret åt den led där
hunden föregående afton vädrat något djur eller en männi-
ska, fann han spåret efter en ensam man, Efter något be-
tänkande följde han spåret tillbaka och fann då, att mannen
varit så nära Vikfolkets läger, att han måste ha sett dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
