Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan han öfvertygat sig att ingen förföljde honom
återtog han sin kosa och gick åter framåt i riktning mot
Vikfinnens hem.
Solen stod redan öfver skogstopparna innan han upp-
nådde det. Där syntes allt öde och tyst; blott de svartnade
stockarna af pörtet utmärkte platsen där det stått. Berg-
finnen gick ej dit, utan tog en omväg till de obrända ut-
husen, hvilka norrmännen icke ännu brytt sig om att an-
tända, emedan de tagit sitt viste i foderladan, och här lågo
ännu de af Moilainen aftonen förut sedda norrmännen.
Detta kunde han sluta sig till af Bergfinnens beteende.
Han gick ej in i ladan, utan slog med en sten några slag
i väggen. Efter en stund upprepade han slagen, och så blef
en man synlig i laddörren. Han såg sig försiktigt omkring,
men då han ingenting upptäckte, drog han sig tillbaka.
Och nu kunde Moilainen höra, att äfven de andra norrmän-
nen voro i rörelse, äfven som att Bergfinnen gaf sig till-
känna.
Norrmännen komma nu ut, och Bergfinnen bad dem
skynda, ty nu kunde han visa dem, hvar Vikfinnen stuckit
sig undan jämte all sin boskap. Den kunde de utan fara
tillägna sig, ty den dumme Vikfinnen skulle icke våga för-
svara sig mot dem. Det ginge nog an att klämma ur honom,
hvar han undangömt godset sitt.
»Skynda på,» sade han, »innan Vikfinnen drifver längre
bort!»
Att skynda sig syntes norrmännen icke hafva någon
lust till. Men då drog Bergtinnen fram en brännvinskutting
och spenderade öfver lag; och då han därtill fogade åtskil-
ligt att äta, voro de snart redo och började plocka ihop
sina tillhörigheter.
Nu först saknade de sina två bössor, och då blef fullt
lif i dem. Det blef ett letande efter bössorna, bestörtning,
svordomar och beskyllningar mot Bergfinnen, att han visste
hvar gevären voro, och slutligen fruktan, då han bedyrade,
att han icke varit i närheten sedan de skildes åt den kvällen
norrmännen kommo till Bunsjöviken.
Efter ännu ett fruktlöst letande förklarade norrmännen,
att de vore förrådda och ej vidare brydde sig om hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
