Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var tydligen någon som spionerade på dem, då han
icke visat sig eller gått fram. Den mannen ville Moilainen
se. Här var något som vore väl värdt att taga reda på,
och därtill var just Moilainen mannen.
Liksom många andra af den tidens strykfinnar, lefde
han i skogen och var förtrogen med alla de faror ett sådant
lif företedde. Nödvändigheten gjorde dessa män vaksamma,
misstänksamma och skarpsinniga till en grad nutidens män-
niskor ha svårt att fatta. Och hvad som brast dem själfva
i skarpsinne ersattes af deras trogna och väl inöfvade hun-
dar. Skogen hade inga hemligheter för dem: de tydde de
tecken den gaf så som vi läsa i en bok.
Också sade Moilainen till sig själf: »Min svåger har en
fiende som ej vågar visa sig. Han arbetar i löndom, och
nu under ofreden är passande tid att göra odygder.»
Utan att gifva sig tillkänna för sina anhöriga vände
han åter i mannens spår och fortsatte nu i samma riktning
som han.
En halftimme därefter påträffade han en ännu ej fullt
slocknad eld, vid hvilken mannen hvilat under natten; men
ehuru det ännu icke var fullt ljust, hade han aflägsnat sig.
Något angeläget eller brådskande vore således tydligen å
färde.
Moilainens hund visade också tecken till att den de
sökte icke var särdeles långt borta, hvarför Moilainen tog
ut stegen, skyndade, vägledd af sin ludne följeslagare, raskt
framåt och hade snart nog tillfredsställelsen att se den han
förföljde.
»Så sant jag lefver,» hviskade han, »är det icke Berg-
finnen! Hvad kan den ha för tankar och hvad vill ban
svåger min? Det här likar sig till något som jag icke tänkt
mig. Den mannen är icke god att utgrunda, om eljes ryktet
säger sanning. Stilla, Bokko!» hviskade han till hunden.
»Nu står han och lyssnar och ser sig spejande omkring.
Antingen väntar ban någon eller fruktar han sig vara för-
följd. Ja, så är det,» tillade han då mannen vände om och
gick litet tillbaka i egna spår, hvarpå han stannade och
åter lyssnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
