Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pare gå ned i bygden, om det vore så att folket ville anmoda
bonom därom. Han hade många bekanta i socknen, så han
tviflade icke om att kunna skaffa hjälp, om de så ville, ty
nog borde hvar och en försvara sitt.
På detta Hämäläinens meddelande svarade Moilainen
med loford för hans gärning och bad honom gå bort till
bönderna och framställa sitt förslag, men sedan komma
tillbaka till finnarna.
Moilainen tog nu till orda och berättade hvad han sett
och hört vid Runsjöviken och hvaraf tydligt framgick, att
Hämäläinen vore norrmännens spion. Och då han vidare
berättade, att det varit han, Moilainen, som skjutit sönder
Hämäläinens hand just som han ämnade antända Kauttoinens
foderlada, utbröt ett starkt sorl bland finnarna.
Moilainen fortfor: »Jag har icke förr velat säga min
svåger, hvilken granne han har; men nu må ni alla veta
det, och till styrkande af hvad jag sagt kan svåger min in-
tyga, att jag lämnat de två tagna gevären hos honom.»
»Jag tror dig ändå,» sade den ansedde Johan Hik-
konen. »Jag tror dig så mycket mera som Hämäläinen i dag
gifvit mig brännvin; och hvarifrån skulle han fått det om
ej af norrmännen? En skälm visste jag att Hämäläinen var,
och en stor skälm, men att han var en sådan bof, hade jag
icke kunnat tänka mig. Hvad skola vi göra med en sådan?»
»Hänga honom i närmaste träd.»
»Flå honom lefvande.»
»Hacka honom i bitar,» ljöd det från flera håll.
»Låt Moilainen döma honom!»
»Nej, Kauttoinen skall döma den rackaren.»
»Ja, ja! Säg, Kauttoinen, hvartill dömer du Berg-
finnen?»
Kauttoinen hade hela tiden stått tyst och till det yttre
lugn; men i hans inre hvälfde sig många tankar. Väl hade
han länge märkt Bergfinnens afvoghet mot sig, men att han
närt så djupt hämndbegär mot sin fredlige granne, det
hade aldrig kommit i hans tankar. Nu hade han bränt
gården och gjort Kauttoinen husvill då vintern tillstundade,
och så hade han äfven försökt bränna hans foder, i syfte
att för en spottstyfver kunna köpa hans med knapp nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
