Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var som om Pekkas ande i detta ögonblick af miss-
tröstan skulle omsväfvat den modlöse Pavo, ty han reste
sitt hufvud högt och rätade ut sig, under det hans ögon
stirrade ut i den nedanför berget växande höga och täta
vassen. Där såg han närmast stranden några vasstrån till
hälften nedtryckta; en bit ut i den tjockaste vassen voro
flera strån nedböjda, och på en liten fläck i vassen låg
vattenspegeln blank och fri.
Hade minnet af Pekka skärpt hans sinnen och iakttagelse-
förmåga, eller hade han hviskat något i hans öra? Nej,
men han hade lärt Pavo, att äfven den minsta rubbning i
naturens vanliga utseende hade sin orsak och sin betydelse,
hvilken skogslöparen ej borde lämna obemärkt.
Några ögonblick därefter hade Pavo afkastat sina kläder
och vadat ut i vassen för att utspana orsaken till stråens
rubbning och den lilla fläckens kalhet.
Då han hunnit dit undföll honom ett lätt utrop. Han
dök ned, kom efter några ögonblick upp igen och vadade
så släpande på något tungt föremål mot land. Pavo måste
anlita all sin kraft för att få det tunga föremålet med sig,
och snart måste han stanna och hvila. Så böjde han sig
ned och upptog något som han bar upp och lade på strand-
stenarna, och så gjorde han gång på gång, tills alla Anttis
smidesredskap jämte en hel hop andra verktyg af jern lågo
i en hög. Nu kunde han ock se en ur vattnet uppstickande
del af en eka. Äfven denna drog han allt närmare stran-
den och hvälfde henne småningom så att vattnet rann ut
och hon flöt lätt bland vassen.
Medan han hastigt klädde sig sade han gladt till Tispa:
s»sNu du, kunna vi säkert hoppas att våra vänner lefva. De
ha blifvit varnade och hunnit rädda sina tillhörigheter innan
röfvarflocken hunnit gården. Och så ha vi ekan! Låt oss
nu se hvad vår gamle vän lagt i min säck! Det var ej litet
det, du! Bröd, kött, ost!»
Närmare kvällen lade Pavo all den funna redskapen
i båten, rodde då mörkret föll på ut på sjön och styrde
kosan till den vid dess nordvästra strand belägna Storön.
Den i finnarnas invandringshistoria välbekanta Kym-
men är, för att ligga i skogstrakterna, ganska ansenlig: den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
