Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mäter i längd från sydost till nordvest en full mil. Till
sin form är den högst oregelbunden. I dess södra ända är
den smal, mer liknande en bred älf än en sjö; men mot
norr vidgar den sig och håller där den är bredast mer än
en kvarts mil tvärs öfver. Hela sjön är omgifven af an-
senliga bergshöjder och branta kullar, just en sådan mark
finnarna i forna dagar helst önskade bosätta sig uti. Detta
jämte traktens aflägsenhet från bygderna i Sunne, Gunnar-
skog och Fryksände var i finnarnas smak, och så småning-
om blef hela trakten kring Kymmen, liksom kring den väster
om Kymmen liggande sjön Mangen, befolkad af tinnar.
Vid sjöns södra ända, där den är som smalast, upptorna
sig på ömse sidor två bergskäglor af respektabel höjd och
vidd. Där hade, nära vägen till Gunnarskog, bönderna från
Sunne och Gräsmarken anlagt en skans vid den nuvarande
så kallade Ryttarebacken, och där stodo de nu för att hindra
norrmännen från att framtränga till socknarna i mellersta
Fryksdalen. Detta visste Pavo genom sin vän Käll Mattson,
den ofärdige f. d. soldaten, en son till Matts i Treskog,
Örjan Kajlands och hans pojkars gamle vän.
På Storön ansåg sig Pavo fullkomligt trygg för anfall.
Mörkret hade dolt hans färd öfver sjön, och så vidt han
visste fanns ingen annan eka än den han hade i hela sjön.
Funnes ock någon mera, hade bönderna den säkerligen vid
skansen. Pavos oro och längtan efter sina vänner hade
eggat hans ansträngningar, men nu kände han sig trött. -:
Behofvet af hvila för kroppen var oafvisligt. Han beslöt
därför hvila öfver en dag på den ensamma holmen. För
natten gjorde han inga särskilda tillrustningar. Han tände
blott inne i skogen en eld, vid hvilken han strax lade sig,
öfverlämnande vakten till Tispa.
Pavos sömn stördes icke, och trots sin föresats vaknade
han först när oktobersolen gick upp.
I ungdomen hvilar man fort. Så ock med Pavo. Då
han ruskat af sig sömnen med askan från nattelden och
därefter öst några näfvar af sjöns svala vatten öfver sitt
hufvud och ansikte kände han sig fullkomligt uthvilad och
fann beslutet att hvila öfver denna dag alldeles onödigt.
Men så måste dock ske, ty han ville ej lämna den trygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
