Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där voro gärdena som förr. Men husen voro brända och
svarta, och äfven af de välbyggda gårdarna fanns ej annat
kvar än högar af förkolnade stockar, bland hvilka en och
annan illa medfaren murpipa stack upp.
Det var krigets minnesmärken. Trakten syntes nästan
öde, blott en och annan vandrare sågs på vägen. En flock
hästar slogs om de få strån de kunde finna på de upptram-
pade åkrarna. Det var en tafla full af sorg och vemod.
Pavo gick fram till de två karlar som vaktade hästarna
för att spörja efter sina vänner och få höra nyheter. Han
hade lyckan att genast träffa bekanta och fick då höra, att
danskarna, trots fredsslutet, helt oförmodadt åter brutit in
öfver gränsen, innan svenskarna, som trott på fredsbudet
och tågat hem, hunnit återvända. Vid skansen hade då
blott funnits några få man, hvilka icke förmått hindra den
fientliga truppen, hvilken mest bestod af bönder, att plundra
och bränna gårdarna kring skansen och i dess omnejd. Nu
hade folket återkommit, men låg bakom skansen, ty i den
härjade trakten mellan skansen och gränsen kunde iägen
uppehålla sig: där var allt öde och äfven skogen på vissa
trakter härjad af elden.
På sin fråga om Antti Kajland och hans söner befunne
sig i skansen erhöll Pavo till svar, att ingen annan än Matti
denna sommar varit vid skansen. Matti hade gjort goda
tjänster och med hjälp af endast några få man vid den ra-
serade Morast skans drifvit tillbaka en hel flock af norska
bönder och själf skjutit deras anförare.* Nu låge han fort-
farande vid Morast eller där i trakten jämte några man och
två ryttare för att varsko om norrmännen vore i antågande.
Pavo hade nu fått veta hvad han ville, och följande
morgon begaf han sig till Morast. Där fann han till sin
stora glädje Matti och hans folk i en liten förskansning
som de själfva gjort sig. Äfven Matti var mycket glad
öfver mötet. Utposten var väl försedd med proviant och
var vid friskt mod. Pavo bjöds på det bästa Matti kunde
åstadkomma, och så berättade man å ömse sidor sina öden
sedan de förra vintern skildes åt.
* En sådan händelse omnämner Fernow (sid. 834).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
