Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ön vid dagsljus, då han lätt kunde bli upptäckt af en spe-
jande fiende och vid landstigningen få ett obehagligt möte.
Ett litet arbete hade Pavo ock med att nedgräfva den funna
redskapen. Sedan detta var gjordt utmärkte han stället
med ett föga märkbart finnbref, d. v. s. han nedsatte i jor-
den en afbruten kvist, på hvilken han skurit sitt bomärke,
och vände dess topp åt det håll där ban ämnade landa, till
tecken hvar man skulle finna båten. Ett sådant bref hade
han äfven lämnat på den vassfria fläck där han funnit båten,
i det han vid en stake han där utsatt fäst en spån i form
af en båt och vid denna en barkbit med en däri fäst barr-
kvist. Barkbiten betydde, att Pavo i ekan begifvit sig till
ön, där skogen gömde något af hvad som funnits på samma
ställe där båten upptäckts.
Ett sådant bref tyddes lätt af den tidens finnar och
brukas ännu i dag af deras skogsströfvande afkomlingar.
Så snart mörkret inträdt, rodde Pavo från Storön och
tog efter mogen öfverläggning vägen mot väster åt Eda
skans. Till detta beslut hade han kommit genom den vana
att draga säkra slutsatser som han förvärfvat under lifvet i
skogarna. Hans vän Käll Mattson hade anländt till skansen
vid Ryttarbacken långt tidigare än Pavo till Anttis gård.
En dag och en natt hade förflutit sedan dess. Hade fader
Antti själf eller någon af hans pojkar varit där, skulle
Käll genast underrättat dem om Pavos ankomst till Anttis
bem, då alldeles gifvet någon af dem skulle under dagens
lopp uppsökt honom.
Någon af Anttis folk fanns således icke i skansen vid
Ryttarbacken. De hade sökt sig till Eda, där de voro vana
att träffa sina bekanta, och där borde ock Pavo söka dem
först. Så var hans mening, och så blef hans beslut.
Då solen följande dags afton sände sina sista strålar
öfver trakten vid skansen, var Pavo där. Enligt sin vana
bade han bestigit en bergkulle i närheten af skansen, där
utsikten var fri, för att se sig för innan han lämnade sko-
gen och gick fram på slätten. Länge stod han kvar på sin
utsiktsplats full af undran och förvåning, ty hela landska-
pet var sig olikt. Där låg skansen på sin gamla plats, och
där låg sjön mulen och grå på den kalla höstdagen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
