Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då de kommo in i Norge gjorde Pavo den anmärk-
ningen att det var vågsamt jaga i den trakten så nära stora
vägen. Men Matti sade sig icke akta danskarna mycket.
De fore fram med buller och stoj. Man skulle höra dem
på långt håll, och i skogen dugde de icke mycket till, det
hade både far och Pekka sagt honom och det bade ban
för öfrigt själf lagt märke till. En älg skulle vara bra
att få.
Icke vore Pavo af dem som misströstade. Och så ströf-
vade de fram genom skogen tills mörkret nödgade dem att
laga till sitt nattläger.
»Ser du,» sade Matti då elden var tänd och jaktbytet
lagdt i hög, »det finns ännu fågel i skogen; vår dag har
varit väl använd.»
»Som du säger Matti,» svarade Pavo, som äfven var väl
tillfreds med bytet, »men en natt få vi som ej blir att skämta
med. Hör, hur skogen kvider och vinden friskar från norr!
Vi ha snöstorm innan dagen blir ljus.»
»Det kommer nog att slå in det,» trodde Matti, »men
så slutar den väl. Jag är glad, Pavo, att vi åter äro till-
bopa. Det är ej roligt att vara ensam finne bland knektar
och bönder. Tacka vill jag skogen och pörtet!»
Hvad Matti för öfrigt tänkt säga blef osagdt, ty Pavo
höjde handen och lyssnade. Tispa hoppade upp och spet-
sade sina öron. På afstånd hördes ett brusande ljud och
snöflingor kommo redan neddansande ur luften.
»Vi ha kommit längre bort än jag trodde,» sade Matti.
»Det är vågor som brusa. Vi äro ej långt från den stora
sjön och norrmännens stora flod, men ej heller så långt från
vägen.»
Otvifvelaktigt var det bruset af vågor våra finnar hörde,
men detta oroade dem icke. Äfven Tispa syntes förstå den
saken, emedan hon åter lade sig till ro.
Snöstormen var nu i full fart, och inom några minuter
lyste marken hvit. Det var ett sådant väder som alla höstar
inträffar i denna del af landet som förebud till vintern.
Ovädret gjorde ej något synnerligt intryck på finnarna, ty
vid sådant voro de vana från barndomen. Men Matti kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
