Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock ej återhålla en from önskan att vara hemma och vid
ugnen i det varma pörtet.
Vid dessa ynglingens ord fick Pavos ansikte ett sorgset
uttryck. Han sade dock blott, att det vore varmt nog äfven
vid nyingen. De borde nu sofva. Och vana vid lifvet i
skogarna som dessa män voro, lågo de äfven snart i djup
sömn.
Det var öfver midnatt då Tispa häftigt ryckte tröjan
från Pavos hufvud och lät höra ett ilsket morrande. Ögon-
blicket därpå hade Pavo gjort sammaledes med den vid
hans sida liggande Mattis. De båda finnarna voro genast
på benen med sina bössor i händerna och som genom ett
trollslag försvunna från elden och ur ljuskretsen.
Först sedan de tagit plats bakom hvar sin fura kunde
de lyssna och spana efter den fara som var i annalkande.
Ty att fara vore i närheten, därom hade hunden gifvit dem
tillräckligt besked. Med spända blickar och öron stodo de
och väntade hvad komma skulle. De behöfde ej vänta länge,
ty snart framkom inom ljuskretsen en snöhöljd ryttare, strax
följd af flera. Alla voro ej synliga, men af samtalet mellan
dem kunde våra jägare höra, att de voro ett flertal.
»Hör hit, ni två som ägen elden!» ropade den förste
ryttaren. »Varen vid godt mod! Vi vilja er intet ondt.
Tvärtom vilja vi belöna er, om ni kommen fram och fören
oss till stora vägen.»
»Svenskar, vänner,» hviskade Matti: »låt oss gå fram!»
Så snart han blef synlig anropades han och tillfrågades
hvilken han var.
»Svensk spejare från Eda skans.»
»Godt.»
Vid Mattis svar kommo alla ryttarna, åtta till antalet,
jämte några packhästar, fram till elden. Ryttarna sutto af,
och elden gjordes större. Befälhafvaren tillsporde nu Matti
hvar han hade sin kamrat, ty af spåren i snön sågs, att de
voro två.
Matti klef hurtigt fram och svarade, att kamraten nog
skulle komma till synes då den höge herrn och Matti ta-
lats vid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
