Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ah,» sade den främmande, »ni äro duktiga spejare.
Men här är, som sagdt, ingen fara. Ropa din kamrat! Jag
tycker ej om, att man med spänd bössa siktar på mig.»
Matti blef helt förbryllad då han hörde de orden, ty
för sig själf måste han erkänna, att Pavo stannat utanför
elden för att skydda Matti, i fall fara vore å färde. och
Matti kände på sig, att Pavos bössa var riktad på anför-
raren.
Då Matti hämtat sig sade han: »Förlåt, stränge herre,
men i krig är bäst vara försiktig. Det finns, gud bättre
oss, norrmän som tala svenska och bära svenskt tyg; det
finns ock öfverlöpare.»
»Tand för tunga, karl!» ropade en barsk röst bland
männen, men afbröts af anföraren med ett lugnt: »Stilla!»
»Du har beklagligen rätt, unge man; men vi äro sven-
skar till själ, hjärta och yrke. Vi föra med oss från Norge
bekräftelse på freden. Vi ha varit där för att förvissa oss
därom, och är du, som du säger, svensk spejare, bör du ock
veta, att vi äro väntade åter från denna resa.»
»Ja,» svarade Matti, »och sedan nu snö och is smält
bort från ert ansikte och edra kläder känner jag ock igen
er. Många skola välsigna det bud ni för till oss.»
Därpå lät Matti höra finnarnas samlingshvissling, då
Pavo och Tispa strax blefvo synliga.
»Vi ha blifvit uppehållna af ström och is vid storälfven
och hunno därför ej fram till gränsen förr än snöstormen
öfverraskade oss, och i mörkret ha vi tappat bort vägen.
Kan ni föra oss fram till den?»
»Ja,» svarade båda på en gång.
»Låt oss då rasta här vid elden ett par timmar och
sedan fortsätta färden.»
Under rasten kommo matsäckarna fram, hvaraf finnarna
äfven fingo godt, och vid den bestämda tiden satte sig den
lilla ryttartruppen i marsch, med finnarna, som buro spra-
kande bloss, i spetsen.
Först då dagranden syntes hunno de stora vägen. När
denna låg tydlig framför dem satte sig ryttarna i bastigare
marsch så fort deras hästar förmådde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
