Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hämäläinen att börja med skulle springa gatlopp. Man
finge sedan se.
Och så uppretade voro alla emot honom, att man skyn-
dade att skära käppar och ställa upp sig i två rader, hvarpå
Hämäläinen afkläddes och skuffades in mellan leden. Han
fick ej ens tid att vare sig protestera eller bedja, ty slagen
började genast falla tätt som hagel.
Bergfinnen var dock ej den man som blef handfallen.
Ty så snart han märkte, att det blef allvar, och han fått
de första slagen, rätade han upp sig och sprang med en
oväntad hastighet genom leden, i det han svängde sig och
vigt undvek månget rapp, och inom en handvändning hade
ban hunnit till gatans slut. Där stannade han och utöste
med högan röst förbannelser och löfte om hämnd öfver såväl
bönder som finnar.
Han afbröts med väldiga rop:
»En gång tilll!»
Och så vändes ban in i gatan igen och anmanades att
rappa sig; men stilla stod han tills han af sparkningar och
slag tvangs att återtaga loppet. Nu voro hans rörelser icke
så hastiga och viga, slagen föllo täta och kraftiga, så kraf-
tiga att han, då han hunnit gatans slut, föll blodbestänkt
och maktlös till marken. Flera skyndade fram för att nu
på en gång släcka hans lifslåga. Moilainen hindrade det.
Nu hade alla fått släcka sin harm på uslingen. Nu ville
Moilainen själf öfverlämna honom till Vikfinnen, hvilken väl
vore den somm hade största rätten att straffa honom, Fastän
upphetsade, medgåfvo alla, att så vore, hvarpå Bergfinnen,
som ännu gaf tecken till lif, bands igen och kastades åt
sidan.
Den afbrutna öfverläggvingen återtogs nu med en fråga
af den gamle bonden till finnarna, om de uttänkt någon
plan att från fienden återtaga något af det röfvade godset.
Moilainen svarade genast å finnarnas vägnar: Man hade först
bedt dem öfverlägga, hur de bäst skulle kunna försvara så
väl böndernas som egna hem. Nu hade man därtill sport
dem, hur man möjligen skulle kunna skada fienden och åter-
taga hvad han röfvat i bygden. För sin del ansåg han det
vara klokast att alla män tågade mot fienden. Då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
