Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nalkades skulle man lägga sig i bakhåll, låta röfvar-
hopen tåga förbi och därefter följa den för att passa på
lägligt tillfälle och söka försvara de gårdar som angrepos.
Erbjöde sig ej något gynnsamt tillfälle, måste man afstå,
men fortfarande följa fienden tills någon utsikt fanns att
vinna några fördelar.
Moilainens förslag gillades af alla, och sedan man ut-
sändt spejare för att i tid varna då fienden nalkades, tågade
hela hopen af nedåt Fryksdalsbygden, sedan Kauttoinen
anmanats att stanna och affärda sin bundne fiende.
Då han hörde de aftågande männens uppmaning, blef
Vikfinnen stående kvar där han stått, oviss hur han borde
handla. Tid att närmare öfvertänka den saken fick han ej
heller, ty plötsligt stod där ett par väl beväpnade män vid
hans sida. De hälsade honom som landsmän och frågade
honom efter nyheter. Han kom sig ej för att svara strax,
såg blott på den ena af de främmande männen och frågade
så, om han vore Pavo Makkran.
Det var verkligen Pavo och Matti som kommit fram
ur skogen och helt oväntadt påträffat Vikfinnen. Nu kände
ock Pavo igen denne, ehuru de endast helt flyktigt samman-
träffat ett par år förut. Återseendet gladde dem båda, och
Kauttoinen blef ännu gladare då Pavo kunde hälsa honom
från hans hustru, hvilken de träffat vid hennes lägerställe.
Af henne hade de fått veta norrmännens infall i denna
trakt, äfvensom att folk samlats för att drifva bort dem.
I förhoppning att få veta något om dem de sökte, hade de
beslutit gå till samlingsplatsen, den Vikfinnens hustru ut-
pekat så godt hon kunnat, och de hade haft lyckan med sig.
De tillsporde nu Vikfinnen, om han hade sig något be-
kant rörande Antti Kajland och hans barn, och så berättade
de hvad som öfvergått invånarna vid Kymmensjön.
Om dem hade Vikfinnen ingenting att meddela, men
berättade i stället hvad som öfvergått honom själf: han vore
nu husvill liksom de. Det ena ordet gaf det andra, och så
berättade han Bergfinnens förräderi, och huru han stannat
efter de andra för att efter deras dom förfara med Hämä-
läinen som honom godt syntes.
»Nå, hvad ämnar du göra?» sporde Pavo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
