Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogen var på en lång sträcka utmed vägen fallen, och vid
bron stodo danskarna man vid man, men af dem som fällt
träden och nedskjutit deras förridare sågs ej en skymt. Det
var, som sagdt, för ett ögonblick alldeles tyst.
Snart hördes dock gny och kreaturs råmande; den djupa
tystnaden var slut, man hörde trampet af hästhofvar, och
snart såg man, hur norrmännen med störar och stänger
drefvo en hop lösa hästar ut på bron, hur denna därvid in-
störtade och hästarna kämpade för lifvet mellan stockarna.
Vid brons instörtande uppgåfvo danskar och norrmän
ett anskri af raseri, besvaradt med skott på skott från för-
huggningen, med den verkan att de förre helt hastigt drogo
sig tillbaka från bron och sin osynlige fiendes närhet.
Tåligt lågo svenskar och finnar bakom sin förskansning
en god stund, utan att fienden visade sig. Då fingo de
plötsligt höra dån och skott längre mot söder, i närheten
af den lilla sjöns slut. Det var tydligt, att där pågick en
strid. Denna förmodan bekräftades också snart af Matti,
som nu i språng anlände till bråten med tidningen att
Fryksdalsbönderna upphunnit fiendens eftertrupp, hvilken
nu med all makt sökte hindra deras framträngande, men
äfven att en del af norrmännen med hvad de förmådde
bära vore på väg utmed sjöns västra strand. Den vid bro-
ändan tillbakaslagna förtruppen tågade i spetsen. Ville de
ej bli tagna i ryggen och omringade vid bräten, måste de,
kosta hvad det ville, slå fienden tillbaka.
Det var i sanning olycksbådande tidningar Matti förde
med sig. Pavo lät strax höra samlingssignalen, och inom
några ögonblick voro alla samlade i en krets. Man blef
genast ense om att förhuggningen ej längre kunde försva-
ras, men icke så om hvad man borde företaga. Under råd-
plägningen aftroppade den ene efter den andre för att söka
skydd i skogen. Då gnyet af den framstormande fienden
hördes. stodo på platsen endast Pavo, Matti, Moilainen och
Kauttoinen kvar.
Låt oss gå undan en bit,» sade Pavo; »vi kunna se-
dan rådas.»
Knappt voro äfven dessa fyra försvunna från platsen
förr än fienden framryckte inom synhåll från förhuggningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
