Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plaskade mot stranden. De gröna vassbladen stucko upp
ur djupet och klädde hans strand, där nu hängbjörkarnas
löffransar fladdrade för milda vårvindar och spredo sin friska
doft öfver nejden.
Dagen var till ända. Solen sjönk ned bakom de mörka
bergen. Utanför pörtet satt Lissu, omgifven af de sina,
och njöt af den lugna våraftönens frid, då den afbröts af
ett långt utdraget tjutande.
>»Hvad är det åt Rakki,» sade hon, »och hvarför kom-
mer far icke in ur smedjan? Det är ju redan skymt.»
Hundens tjut upprepades. Det lät hemskt och olycks-
bådande. Lissu ropade honom, men den eljes så lydige
hunden följde ej kallelsen.
»Han går ej från far,» sade Jossi och reste sig. Så
gjorde ock Lissu, och båda följdes åt till smedjan.
Dörren var öppen, och i den stod hunden, som nu vid
åsynen af de båda kommande åter lät höra sitt hemska
tjut. Antti satt på sin stol med hufvudet lutadt mot de
knäppta händerna, som omslöto bösspipan.
»Hvad går åt hunden?» sporde Lissu oroligt och skyn-
dade in i smedjan, där de på härden svagt glimmande kolen
ej förmådde sprida något ljus. Då hon ej erhöll något svar,
upprepade hon sin fråga utan att Antti rörde sig eller
svarade.
Nu stod saken med ens klar för henne.
»Antti, Antti!» utbrast hon, i det hon lade sina armar
om hans hals. »Kunde du ej dröja längre med att uppsöka
din fosterbror! Antti, Antti, Lissu ville gärna följt dig!
Men lycklig du!»
Och lyckligt hade den gamle bepröfvade finnen, flyk-
tingen från sitt hemland, framlefvat sitt nybyggarlif i de
svenska skogarna, och lyckligt hade han äfven slutat utan
plågor midt under sitt arbete, omgifven af dem han älskade.
Våren hade ingen glädje mer att gifva vid Kymmen-
sjön. Den följdes af en lika dyster sommar, och så kom
hösten med sin eftersommar och mindre arbete. Då fingo
invånarna vid Kymmensjön en dag besök af en man som
de icke kände. De kunde dock förstå, att det var någon
af deras stam, ty som sådan såg han ut. Den grå vadmals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
