Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jackan, älghudsbyxorna, näfverskorna och kunten samt den
runda, bredskärmiga mössan, bössan i hans hand -— allt
antydde finnen.
Hans hälsning och tal bekräftade deras förmodan. Han
meddelade dem efter en stund, att han redan ett par år
vistats i deras närhet, blott en kort dagsresa från Kymmen.
Där mellan bergen hade han funnit godt land, huggit sin
första sved, byggt sitt pörte med hjälp af sina två nära
fullvuxna söner och med biträde af sin unga dotter fått
sitt bo i ordning. Nu hade han för första gången sedan
sin ankomst till trakten gått att uppsöka sina grannar,
hvilkas bostad han kände till. Nu vore hans ärende att få
köpa eller byta sig till kreatur af dem, eller erhålla råd
hvart han kunde vända sig för att få köpa sådana.
Man hälsade den främmande välkommen och bjöd ho-
nom efter sed en skål mjölk. Så svarade man. En ko och
ett par getter kunde man nog afvara, men det vore också allt.
»Början är god», sade mannen, hvars namn var Popen,
helt muntert. »Men som jag samlat foder i två år och har
många skinn, ville jag ha flera kreatur nu på en gång. Gif-
ven mig ett godt råd hvart jag skall gå!»
Man kunde knappast gifva ett råd, ty kriget hade tagit
en mängd kreatur. I bygden hade bönderna själfva icke
så mycket kreatur de behöfde, och finnarna söder på skogen
hade nog fått dela med sig efter förmåga.
Af krig och oroligheter visste den främmande mannen,
som ej på öfver två år träffat andra människor än sina egna,
ingenting, och skattade sig och Kymmensjöfolket lyckliga
som icke haft någon känning af ofreden. Lissu förtäljde
honom då, huru de nog haft sin känning däraf.
»Ni har dock sluppit för godt pris,» sade mannen. »Ni
skulle se, hur det är hemma i gamla Finland! Knappast
några hushåll i hvar socken och. stora, stora sträckor all-
deles öde. Där är så öde, att fienden ej kan härja där
mera. Där finns ingenting att lefva af och intet folk att
döda. Gud nåde oss för sådan framfärd som där skett;
och Gud vare tack att jag och de mina kommit bit! Hit
komma ej ryssarna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
