Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gud vare oss nådig!» sade Lissu oroligt. »Något har
händt där norr ut, då Popen så hastigt kommer åter. Men
hvad?»
En timme förflöt innan båten landade, och där stodo
de alla på stranden för att invänta den;
Popen rodde så vattnet skummade om båt och åror.
Jackan hade han afkastat, och flickan stod på knä för att
skjuta på årorna. Allt detta väckte de på stranden ståen-
des oro. Raskt hoppade Popen i land.
»Dåliga nyheter!» ropade han. »Fienden i landet!
Bogen brinner, och folket är fånget!<<
»Ha ni sett det själfva?»
»Ja. Då vi nalkades gårdarna hörde vi redan på af-
stånd folk ropa och sorla. Jag bad Lillkarna gömma sig
i ett vindfälle och gick själf framåt, döljande mig så godt
jag kunde. Jag kom ock osedd till inhägnaden. Då såg
jag husen redan antända af en hop beväpnadst folk, som jag
nu vet voro danskar och norrmän. De stodo rundt omkring
och skrålade under det några af dem misshandlade två af
de våra. Då jag icke förstod hvad de sade, men anade att
det vore bra att veta, kröp jag åter och hämtade flickan.
Hon, som förstod deras språk, kunde nu uppfatta, att dan-
skar och norrmän inbrutit i flera flockar utmed hele gränsen.
Ah,» tillade han, »se!»
Nu brunno vårdkasarna på Aborrhöjden, och snart sågs
äfven röken från andra bergtoppar väster ut.
»Det är nog som danskarna sade: de ha brutit in på
flera håll. Det synes bli allvarsamt. Lillkarna hörde dem
säga, att hopen nu skulle dela sig: en del gå om Kyrk-
skogen till finnen där, och en annan del till Axland och en
tredje till Kymmensjön och Gräsmarken. Gud nåde oss!
De hade, som jag tror, en finne som god vän bland sig, så
såg han ut, och om så är, hitta de nog hit. Mitt råd är,
att ni genast dölja allt edert gods och drifva boskapen åt
skogen, där vi stanna tills vi få se, om mordbrännarna
finna hit.»
Rådet var godt, det funno alla, och nu arbetades i den
tysta natten med att rädda allt löst. Karna och Gretti
drefvo kräken till ängslogen djupt in i skogen, under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
