Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha de sin väg öfver älfven, och söka vi få upp älgar; här
gå de fram.»
» Helt säkert göra de så, Matti. Men någon älg behöfva
vi icke nu. Några laxöringar har jag däremot lust att
skaffa oss. Om du vill, så hvila vi här tills i morgon.»
»Ja visst vill jag så, Pavo. Jag känner mig glad öfver
att ha kommit ifrån det främmande folket och till skogen
igen. Få vi en gång rätt på de våra, vilja vi stanna i sko-
gen. Är du med om det, Pavo?»
»Visst! Men vi få väl taga dagen som han kommer.
Sök mig nu några hvitmaskar under det jag gör i ordning
mitt metspöl»
Matti började strax rifva barkstycken från halfförmult-
nade gamla vindfällda granar och stubbar och var inom kort
åter hos Pavo, som nu hade sitt metspö i ordning.
»Lägg dig här, så prata vi under det jag metar!» sade
han med detsamma han slängde upp en fotslång laxöring
och strax därpå en till. »Rensa dem du, Matti!» tillade han
leende och synbarligen glad åt sina fiskar. »Fortfar det på
samma sätt, lär du knappast hinna rensa dem lika fort som
de nappa.»
»Du får nog rätt,» sade Matti då Pavo kastade till ho-
nom ännu en fisk. »Här har väl aldrig någon människa
fiskat förr,» tillade han.
»Knappast. Men göm dig!» hviskade han i det han
själf hastigt kastade sig ned bland buskarna, med detsamma
en flock grå änder kom flygande och slog ned i vattnet vid
älfvens utlopp i den lilla sjön. Man hörde tydligt vingslag
och plaskande jämte ett lifligt snattrande.
»De där äro för dig,» sade Pavo alltjämt hviskande,
och räckte Matti bans bössa. Med en glad nick ur strå-
lande ögon tog han emot bössan och började så krypa åt
det håll där änderna slagit ned i vattnet.
»Stilla, Tispa!» hviskade Pavo till hunden, som gjorde
min af att vilja följa Matti. »Stilla, tösen min!» sade han
ännu en gång. »Då det smäller kan du gå och bjälpa Matti
få anden i land.»
Tispa tycktes ha förstått hvad husbonden sagt, ty då
Mattis skott small, sprang hon till honom utan vidare order.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
