Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart blefvo såväl Matti som Tispa synliga. Den förre
höll upp två grönhöfdade änder. Pavo log och tyckte Matti
haft lyckan med, ty att smyga sig på änder den årstiden
är icke så lätt.
»Uj, Pavo!» sade Matti, »hvad änder det fanns i den
sjön, ty när skottet small lyfte tjogtals både när och fjärran!
Den här trakten tycker jag om, och hit skola vi återvända
så snart vi funnit de våra.»
Pavo, som nu slutade sitt fiske, sade sig äfven vilja
återvända, »ty se här skall du se!» och så lyfte han upp
en alnslång liten aspkubb. »Den kubben är afskuren af en
bäfver. Du ser märkena efter hans tänder; således finnas
de i detta vatten ofvan eller nedom oss. Dem är skäl att
uppsöka.»
Matti blef ytterst lifvad för den saken, och så sade han
sig ha lust att genast gå ofvanför den lilla sjön och spana
efter bäfrarna.
»Vi behöfva en hvilodag nu, Matti,» sade Pavo. »Det
är länge sedan jag tog mig en sådan. Du kan i morgon
gå ut och se dig omkring här i marken. Nu göra vi oss
en bod här; den kommer oss till nytta framdeles.»
Rasta ville ock Matti; hur orolig han än var för för-
äldrarna. Det var nog, som Pavo sagt, nödigt hvila en dag
efter den senaste veckans ansträngningar.
Då den bleka höstsolen följande morgon belyste dalen
vid det lekande vattnet fann hon våra finnar ännu sofvande,
nattelden nedbrunnen och hela trakten tyst och stilla.
Hade våra skogsvandrare än god sömn, var dock en af
dem redan tidigt vaken: Tispa satt begrundande på en hög
sten och höll troget vakt öfver de sofvande. Slutligen fann
hon deras sömn för lång eller längtade hon efter frukosten,
ty hon hoppade ned från sin post och gick bort och tryckte
sin kalla nos mot Pavos kind.
Han satte sig genast upp och såg sig omkring. Då han
märkte, att solen stod högt, sade han vänligt till den om-
kring honom dansande Tispa:
»Ja, du gjorde rätt som väckte mig; vi ha sofvit länge
nog. Upp, Mattil»
Ögonblicket därpå var äfven denne på benen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
