Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vikfinnens stuga och föröfrigt hjälpa till med hvad han
kunde. Men icke hyste jag särdeles mycken förhoppning
om att han skulle göra det. Det gläder mig emellertid, att
så skett.»
»Ja, mig med. Men du lär väl ha skrämt honom duk-
tigt, då den bofven ej vågade svika, ty äfven sina båda
pojkar hade han med. Jag beslöt därför uppsöka er, och
nu är min mening att följa er tills ni funnit hvad ni söka.»
»Tack, Moilainen,» sade båda och skakade kraftigt hans
hand. »Det är en hjälp att sätta värde på.»
»Å ja, nog kommer ni till rätta med den saken, om
snön ej kommer allt för hastigt på oss.»
»Hur menar du nu?
»Vi måste gå till Kymmen genaste vägen och taga fatt
kritternas spår, ty ännu måste de synas. Svårt blir att följa
dem, det medgifves, men vi ha våra ögon och därtill vana
vid en sådan sak. Ni skall få se, att vi lyckas. Har ni
något till lifs? Laxöringar, hej!» Det var styfvare än bön-
dernas hårda bröd och salta fårbogar, som jag nu lefvat på
i flera dagar. Men hur kom det sig att ni stannade här?»
»Hvila och lappa ha vi sagt dig. Men vi fann platsen
treflig och, som det tycks, utan inbyggare. Här är nog ock
fullt af vildt.»
»Helt säkert,» trodde ock Moilainen. »Men någon hvila
blir det icke längre. Jag litar ej på det vackra vädret vi
hafva. Rusta ni! Om en timma draga vi åstad.»
Därmed kastade sig Moilainen ned på risbädden och
somnade nästan ögonblickligt. Pavo och Matti raskade på
med sina arbeten, och då Moilainen vaknade voro de marsch-
färdiga.
Följande dags afton brann sista återstoden af vägg-
stockarna i pörtet vid Kymmensjön, Mattis fädernehem.
Omkring elden sgutto de tre finnarna inbegripna i en all-
varsam rådplägning. Moilainen förde ordet. Han sade sig
nu vara öfvertygad om omöjligheten att följa kreaturens
spår. De vore alldeles utplånade. Det lönade därför ej att
söka dem.
»Vi få söka mot norr och öster i den djupa skog vi
redan färdats igenom, på det sätt att vi gå en bit från hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
