Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra och sammanträffa på de bergkullar vi kunna få syn
på. Ty de vi söka måste finnas i denna skog. De kunna
icke tagit en annan riktning. Alltså friskt mod! I morgon
börja vi på nytt.»
»Min aning slog in,» sade Moilainen då de vaknade vid
den utbrunna elden. »Se!»
Öfver all mark låg ett snötäcke tjockt nog att dölja
alla spår. De måste nu helt och hållet lita på sin skarp-
blick och uthållighet, något äfven på sin lycka.
Med friskt mod grep man verket an, men andra kvällen,
då männen sammanträffade, kande man blott meddela hvar-
andra, att man sökt förgäfves.
»Vidare mot nordost!» sade Moilainen då våra skog-
ströfvare bröto upp från sitt nattläger. Och mot nordost
togs äfven kosan.
Efter ett par timmars vandring träffade Pavo på spåren
af en björn. Tispa stod gnisslande, afvaktande tillstånd att
få följa spåren. Björnen hade kommit från öster och gått
mot norr. Ett ögonblick stannade Pavo och öfverlade.
Därpå slog han sig ned och upptog en bit torkadt kött,
på hvilket han i all sköns lugn började gnaga. Efter en
stund visade Tispa att någon var att förvänta, och snart
blefvo Moilainen och Matti synliga, kommande efter björn-
spåret.
»Jag visste ni skulle följa det,» sade Pavo; »därför
väntade jag, ty vi skola väl försöka komma åt den här
besten ?»
»Så är vår mening, ty med den snö vi nu hafva kan
björnen knappast undgå oss,» menade Moilainen.
Lifvade af jaktlust, följde våra jägare spåret med stor
hastighet, föregångna af Pavo. Helt plötsligt stannade
denne då han kommit upp på en skogsås. Han höjde handen
och stod lyssnande. Långt i norr hördes en hund skälla
Pavo gjorde härvid ett gladt hopp, under det han utropade:
»Hör du, Matti!»
»Ja, ja,» sade denne, under det hans ansikte förrådde
den lifligaste glädje.
»Fununa, funna, Moilainen! Det är gamle Rakki, Pekkas
hund, som drifver björnen! Kom, kom!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
