Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fröjdeskri, hvilket strax tillkallade Moilainen och Matti jämte
en tredje finne: det var Popen.
Och här stodo nu i den ensliga snöhöljda skogen fem
män med glädjestrålande ansikten, sökande med kraftiga
handslag tillkännagifva sin glädje öfver det lyckliga och
oförmodade sammanträffandet.
»Jag visste jag skulle finna dig!» utropade Matti då
kan glädjeyr ruskade brodern.
Känsloutbrott äro just ej vanliga bland finnarna, men
det oförmodade mötet hade dock förmått framkalla ett så-
dant. Också hörde händelsen icke till de alldagliga, ty år
kunde för de ensligt boende finnarna förgå utan afbrott i
enformigheten. Den ena dagen den andra lik, den ena års-
tiden den andra likaså. Samma hemlif, samma arbete.
Det för några ögonblick så ytterst lifliga samtalet blef
också snart lugnare. Moilainen ville nu veta, hvem den
obekante finnen var, och Jossi berättade då hvad som öfver-
gått dem vid Kymmensjön. Han afbröts i sin berättelse af
Moilainen.
»Vänta, Jossi! Icke allt på en gång! Nu skola vi
taga reda på vår björn, och så skola vi språkas vid. Jag
gissar, att då björnen är styckad mörkret redan inträdt, och
vid nyingen passar oss bättre afhöra hvad du har att säga
oss.»
Och så blef det. Utsträckta på granrisbädden, lyssnade
våra finnar till Jossis berättelse om händelserna vid Kymmen.
»Nu bo vi alla hos vår vän Popen, hvilken tillåter oss
stanna hos sig tills vi hinna komma oss i ordning igen,
hvilket nu skall gå som en dans då vi kommit tillhopa igen,»
tillade Jossi glädtigt.
Bärande på stora köttbördor, hunno finnarna följande
dag Popens nybygge. Det blef en glädje! Lissu lämnade
icke sin sistfödde ett ögonblick, och Pavo kunde ej befria
sig från Gretti, ehuru han sade henne, att hon nu vore för
stor att hålla i knä. Gretti släppte honom ej förr än han
omtalat allt hvad som händt honom sedan han och Matti
lämnade Kymmen förlidet år och gingo ut i kriget, dit Pavo
aldrig mer finge återvända. Det skulle hon nog sörja för.
——————————
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
