Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13. Slagbjörnen.
Snart voro de återförenade vännerna inne i sina hvardags-
sysslor igen. På tillstyrkan af Popen, samlade de unga
männen granlaf, och sedan snön för några dagar smält och
lämnat marken bar, skrapade man ihop den i dessa trakter
sparsamt förekommande renmossan i små högar, lagom stora
att forsla på en kälke. Lafven och renmossan skulle tjäna
till förstärkning af foderförrådet. Man arbetade fitigt, så
att man då frosten inträffade och marken åter blef snöhböljd
fått ihop ett förråd stort nog att man kunde lefva utan oro
för kreaturen.
Nu inträdde ock finnarnas jakttid. Mycket fågel bade
Popens pojkar redan samlat i sina giller, och nu hemförde
de i marken ströfvande jägarna allehanda vildt så att man
snart kunde utan fruktan motse den kommande vintern.
Och så vidtogo andra arbeten. En del drog hem foder
ur skogen, andra lagade redskap, och Pavo, som lärt snickra
af Pekka, förfärdigade skidor och husgeråd. Under dessa
arbeten skred tiden fram, och julen var förliden. Vintern
inträdde på fullt allvar med sina snöstormar och höga drifvor.
Så blef klar luft, hög himmel och blek sol, hvilken dock
för hvar dag allt längre dröjde vid finnarnas pörte.
Då rustade Pavo för en långtur. Han ville löpa ge-
nom de långa skogarna bort till Svärdsjö för att hälsa på
sin far.
Man sökte ej öfvertala honom att stanna hemma, då
han lofvade vara åter vid dagjämningen. Men Moilainen
sade: »Jag följer dig.> Till svar på detta anbud hade Pavo
blott ett tacksamt handslag att gifva.
De båda finnfamiljerna framlefde sin tid i största en-
dräkt under hela den långa tiden de voro sammanträngda
i Popens pörte. Tomt kändes där dock stundom efter de
bortvandrade. Stor blef ock glädjen när Pavo och Moi-
lainen en dag återkommo långt före den tid de varit vän-
tade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
