Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pavo hade funnit kojan vid Svartsjön öde och af Munter
fått veta, att Ram lämnat detta jordiska, sedan han gifvit
den gamle vännen uppdrag att hälsa hans söner. Äfven
Nila och Karna hade de besökt och medförde hälsningar att
de, så snart våren lidet litet fram, skulle båda infinna sig
vid Kymmen för att hjälpa till med hvad de kunde.
Följande höst stod finntorpet vid Kymmensjön nytt
igen på den gamla tomten, och af mordbranden sågs intet
spår.
Freden hade inträdt. Folket kom fram ur skogarna,
och öfverallt arbetade man på att utplåna de spår ofreden
lämnat efter sig. Men många hemman blefvo dock öde.
Deras ägare hade dels omkommit, dels begifvit sig från de
så ofta oroade gränstrakterna. Finnarna hade på det hela
lidit mycket mindre af ofreden än svenskarna. Visserligen
voro några gårdar brända af fienden, men de vaksamma fin-
narna hade till större delen hunnit rädda sin boskap och
redskap, så att de vid fredens inträde kunde hastigare kom-
ma sig i ordning igen. I jämförelse med svenskarna hade
ock finnarna förlorat obetydligt med folk. Som vi sett, var
folkminskningen bland dem ej heller på långt när så stor
som bland svenskarna, och en af orsakerna därtill var, att
endast ett mindre antal af dem kom under fanorna eller
blefvo, som det då hette, »slängda in bland knektarna».
Dels hade ordningsmakten icke full kännedom hvarken
om hvar finnarna bodde, eller hur många bodde i samma
gård. Och kände den det äfven, var alltid den eftersökte
ur vägen då han skulle utskrifvas. Att få fatt på en sådan
man som lefde af jakt och fiske i de ändlösa skogarna grän-
sade till det omöjliga, helst han skyddades af sina stamför-
vanter och därtill, om han ansattes, kunde fly till Norge,
åtminstone tills faran var öfver. Det hörde ej heller till
sällsyntheterna, att svenskar som ej bade lust för krigaryrket
följde finnarnas exempel och flydde till skogarna. Icke
heller att knektar som begått något brott eller eljes rymt
fanorna, slogo sig ned i skogarna, där de delvis lefde af
tof från både svenskar och finnar. Att döma af sägnen,
blefvo sådana dock icke gamla i skogarna, emedan befolk-
vingen själf där tog lagskipningen om hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
