Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en myggas; men talade vi om hvar vi hade våra saker,
skulle han ej sticka oss; i annat fall ville han strax göra
slut på oss.
»Under tiden hade den andra mannen och kvinnan kom-
mit tillstädes, och nu började de prata så fort, att jag ej
förstod dem, och inne i pörtet och ute i kokhuset vände de
upp och ned på allt hvad som fanns. Kvinnfolket frågade
mig, hvar vi hade det och det, och då jag sade henne att
jag ej hade sett de saker hon frågade efter, blef hon arg
och bad karlarna klämma fram sanningen ur mig. Karlarna
brydde sig ej om hvad hon sade, utan synade allt. Slutligen
sade en af dem, att vi vore för fattiga och dumma. Vi
hade nog aldrig hvarken sett eller ägt hvad hon frågade
efter. Länge voro de dock ej hos oss. När de packat ihop
de matvaror vi hade samt de saker de ville taga med sig,
jämte min bössa och ammunition, drogo de af, medtagande
vår bästa mjölkko och en tvåårig stut. Nu äro vi utan
både det ena och det andra, och vår undergång är nära, om
ej Gud hjälper oss.»
Och en hjälplösare människa än en långt bort i skogen
boende finne, beröfvad sin redskap och sina kreatur, är svårt
att finna. Dock ha våra finnar visat, att de kunde öfver-
vinna sådana svårigheter genom sitt tålamod, sin fyndighet
och arbetsamhet.
De gamlas svåra belägenhet uppfattades klart af Pavo,
men han visste ock, att så snart första sorgen öfver olyc-
kan hunnit lägga sig, skulle modet återkomma, och han
sade tröstande:
»Ja, Gud hjälper er nog, fastän det ser mörkt ut nu;
och få ni vara friska, räta ni nog till er igen. Att börja
med vill jag och mina kamrater hjälpa er,» och så berättade
han deras jakt och frågade slutligen gubben, om han ville
gå med honom och taga med sig hem en börda björnkött.
Det blixtrade till i den gamle finnens ögon vid anbudet.
Då Pavo skildrade björnens ofantliga storlek och redogjorde
för i hvilken trakt den blifvit dödad, glömde gubben sorgen
för ögonblicket och uttryckte sin glädje öfver att det odjuret
blifvit dödadt, ty två nöt hade ban under årens lopp dödat
för gubben, och i kroppen skulle man återfinna en kula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
