Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han gifvit honom. Gumman borde gå med, tyckte han,
ty hon förstod att sköta om sår, och så kunde hon hjälpa
till med att bära kött eller hjälpa Moilainen till pörtet,
där han borde stanna tills han blefve fullkomligt återställd.
Nu var Pavo nöjd, ty det ena af sina syften att få tak
öfver hufvudet åt sina kranka vänner hade han vunnit.
Men att söka skaffa salt till björnköttet, det ansåg han
numera ej löna tala om, ty röfvarna hade naturligtvis tagit
med sig hela förrådet. Man finge nöja sig med så mycket
af björnens kött som kunde användas utan salt.
I god tid bröt man upp, sedan gumman sett om de
kräk röfvarna lämnat henne i behåll, och då Pavo nu väl
kände trakten och kunde taga en rakare kosa än på dit-
vägen, hunno de fram redan vid middagstid.
Vid lägerplatsen stod bättre till än Pavo vågat hop-
pas. Matti var nu tämligen »mjuk» igen, som han själf
sade, och Moilainen hade visserligen plågor, men var dock
fullt redig. Gå till finntorpet orkade han visst; gumman
behöfde icke hjälpa honom. Man gjorde sig kalas på björ-
nen och rustade till med bördor, och så drog man af och
hann en stund efter mörkningen till pörtet, där gumman
på det sorgfälligaste ansade om de sjuka.
Följande dag gjorde Pavo och gubben ytterligare en
färd efter björnkött, och gumman gick till deras fiskebod
vid den stora sjön, där gubben lämnat kvar en påse salt.
Den hemtögs nu och begagnades till björnköttet. Hon sade
sig ha sett alldeles färska spår efter två karlar, hvilka hon
bestämdt trodde vara de samma som plundrat dem. Sven-
skar vore de otvifvelaktigt, ty sådan form på skorna hade
de. Ifrig var hon i sin berättelse och frågade slutligen Moi-
lainen, om han ville låna hennes gubbe sin bössa. I så fall
vore hon viss att gubben skulle kunna uppspåra och taga
igen de röfvade sakerna.
Äfven Moilainen blef ifrig för saken och utfor mot
björnen som förstört honom så, att han icke orkade förfölja
bofvarna. Matti sade att börja med ingenting, men kröp
ned från ugnen, där han låg, kände på sina lemmar och
böjde sig åt alla håll. Och så tog han bössan och började
rengöra den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
