Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bössa öfver axeln. Deras steg voro osäkra, och då de
inträdde i pörtet luktade det starkt brännvin. Då de fingo
se fången uppgåfvo de ett rått skratt. Moilainen sade, att
det likade sig till storslakt i dag. och så tog han fången
i håret och ruskade honom våldsamt.
»Hej!» sade han, »Hej!» sade äfven gubben. »Vi kan
hälsa dig från kamraten din: han har rest åt helvete med
förbud åt dig: du kommer snart efter! Hej, pojkar, nu
skall ni få något rart som skall sätta lif i kroppen och mod
i själen på er. Se hvad vi hittat!» sade han och höll upp
brännvinskaggen. »Sådant vankas icke hvar dag hos fin-
narna. Hej!» sade han, ryckte tappen ur kaggen och höll
den för munnen, hvarpå han räckte den till Pavo.
»Tack!» sade denne; »hvarken far eller Pekka smakade
brännvin, icke jag heller.» — »Så dum du är! Tag dig en
klunk, Matti!» — »Nej! Brännvin har jag lofvat far att al-
drig smaka; djäfvulen bor i det.» — »Sådana pojkar! Har
da hört maken till dumheter! Ja, djäffar bor i brännvinet,
men det är glada djäflar! Drick, gamle far och gamla mor!»
och därmed räckte han kaggen åt den gamle finnen, hvilken
lika litet som gumman var sen att smaka på dess innehåll.
»Hvem är du?» sade nu Moilainen till fången. Denne
tycktes ej höra frågan. »Hör du ej hvad jag frågar?» och
då fången envist iakttog tystnad gaf Moilainen bonom ett
slag på ena örat, medan finngubben strax därefter gaf ho-
nom ett på det andra.
»Hör du bättre nu?»
»Jaså, du saknar målföre!» sade nu äfven gumman,
»men vänta, jag skall nog snart lossa tungbandet på dig.»
Och med detsamma sprang hon ut i kokhuset och makade
några små stenar på en liten flat häll (»salthällen», där
saltet söndermaldes). När de blifvit brännheta slog hon
dem i fångens ena strumpa. Han ryckte till, men ej ett
ljud kom från hans läppar. Den infernaliska smärtan blef
ej heller lång, ty knappast hade den druckna käringen fått
ned stenarna i strumpan förrän Pavo, som satt på bänken
bredvid vattenämbaret, slagit det öfver fångens ben.
»Hvad gör du!» sade käringen ilsket.
»Fången är min och Mattis,» blef det lugna svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
