- Project Runeberg -  Pavo Makkran. Bilder från finnarnas lif under Krabbe- och Gyldenlöwe-fejderna i Vermland /
109

(1896) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: Einar Torsslow - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men det är från mig han stulit och röfvat: och därför
skall jag klyfva hans skalle,» sade hon och fattade Mattis
yxa, som låg närmast till bands.

Innan den ursinniga gumman hann fullborda hvad hon
hade i sinnet hade Matti ryckt yxan ifrån henne. »Yxan
är min, liksom fången,» sade han med lindrigt darrande röst.

»Ja så,» sade käringen, »du vill ha honom för dig själf.
Ja, jag förstår,» och så slog hon till ett gapskratt. »Gå i
badstugan med honom! Han bör få torka sig litet innan
han reser. Hett blir det, men hetare dit han kommer!
Hej, gubbar!» skrattade hon; »låt oss kyssa kaggen,» och
så stultade hon bort till gubben och Moilainen, som sutto
tysta och halfsofvande på bänken.

Pavo nickade åt Matti. De axlade sina säckar, togo
sina bössor och sade till fången: »Kom!»

Han reste sig genast och gick före dem ut.

»Rätt så, pojkar! Skjut rackaren!» lallade käringen,
som nu satt sig på golfvet »Stek honom, flå honom!»
Hvad hon mer ämnade säga dog bort då hon föll omkull
på golfvet. De unga minnen med sin fånge gingo blott så
långt bort, att de ej syntes från pörtet; där stannade de.

»Vill du ej säga oss, hvem du är och hvar du bor?»
frågade Pavo fången med mild, men allvarlig röst.

»Nej, det tjänar till intet. Ni döda mig i alla händel-
ser, och ni ha skäl därtill.»

»Kan hända,» sade Pavo. Därpå band Pavo äfven hans
ben och lade honom på marken. »Söker du fly, döda vi
dig.» Därmed vinkade han åt Matti och gick litet afsides,
dock ej längre än att de hade fången i sikte.

»Den där mannen förstår sannolikt ej vårt språk,» sade
Pavo; men i alla fall vill jag icke att han skall höra oss.
Döda honom vill jag icke, och alldeles icke vill jag pina
honom. Egentligen har jag med honom ingenting att göra.
Det är du som tagit honom. Säg därför, hur du vill!
Lämna vi honom till Moilainen, skola de både pina och döda
honom. Ått de dödat hans kamrat, därpå kunna vi ej tvifla,
och äfven den här skulle de redan gjort slut på, om de
haft förmåga därtill. Det var lyckligt att brännvinet redan
gjort dem kraftlösa då de kommo in i pörtet. Men vakna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:35:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgpmakkran/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free