- Project Runeberg -  Pavo Makkran. Bilder från finnarnas lif under Krabbe- och Gyldenlöwe-fejderna i Vermland /
112

(1896) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: Einar Torsslow - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ej ledsen, Märta,» sade han med mjuk röst. »Det har varit
en dålig resa den här; men nu är faran öfver, och min arm
blir nog bra igen. Se till om du har något att gifva oss
till lifs.»

»Det har jag nog, som du vet,» svarade hon, »men skall
jag ej först se om din arm?» — »Nej, icke nu, men sedan.»

Under det kvinnan sysslade med maten visade han med
handen mot väster. »Ni ser sjön där och det stora näset
som sticker ut i den. Där finner ni odlingsland så godt,
att make därtill icke finns här i närheten, Skogarna äro
här fulla af vildt och vattnen af fisk; här skola ni finna allt
hvad ni önska: bärgning, frid och ro. Min följeslagare kände
till dessa trakter förut och drog mig häråt till den okända
skogen. Han hade stora skäl till att dölja sig, långt större
än jag. Men äfven jag sökte ensligheten. Nu ha tiderna
förändrat sig, och inom kort lämnar jag trakten och sko-
garna: jag återvänder dit hvarifrån jag kommen är. Min
säck återköper jag för kojan med hvad jag där lämnar. Den
kommer er till nytta, om ni slår er ned här. Gå in och
hvila er under det jag språkar med min hustru.»

Till hvila hade de unga männen ingen lust; de betrak-
tade hellre den stora utsikt man hade från kojan och den
afröjda platsen, medan de ifrigt samtalade med hvarandra.
Sedan de i all hast ätit af bvad kojans husmoder dukade
upp togo de strax farväl. »Hvad nu!» sade deras värd,
skall ni redan i dag aftåga?» — »Ja,» svarade Pavo, »det
är nödigt.» — »Det är alls icke nödigt,» sade han; »stanna!»

Pavo tvekade litet, men sade så: »Det är nödigt för er.»

»För mig?»

»Ja! Mig anar, att man följer oss.»

»Ah!» utbrast han och slog sig för pannan.

»Frukta ingenting!» sade både Pavo och Matti. »Hinna
vi blott ut ur snåret och in i skogen, skola spåren döljas
och all fara vara förbi. Men,» tillade Pavo, »er tröja kan
ni låna oss.»

Mannen räckte den till Pavo, hvilken nu jämte Matti
försvann i snåret.

En half timme därefter återfinna vi dem liggande vid
en eld i skogen. De hade lagat sig ett ordentligt läger,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:35:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgpmakkran/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free