Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som antydde, att de ämnade dröja den dagen ut och föl-
jande natt. En hare, som Tispa öfverraskat och knipit inne
i vindfället, satt på stekspettet; skinnet hade de hängt på
en buske: allt tydde på frid, ro och trygghet.
»Tror du de komma?» sade Matti till Pavo. — »Ja,
kommer ej gubben, så nog kommer Moilainen och Kätto,
såvida intet oförutsedt inträffat.» — »Hur tror du vi då
komma att reda oss?» — »Bra, tänker jag. Men ännu ett!»
Därmed steg Pavo upp, tog tröjan som han lånat, dop-
pade den i den förbiflytande bäcken och hängde den bred-
vid harskinnet. Knappt var detta gjordt förrän Tispa sprang
upp och vädrade åt det håll hvarifrån de på förmiddagen
kommit. Snart började hon vifta med svansen. Skrattande
sade Matti: »Nu ha vi snart Kätto här.» Ett par minuter
därefter syntes ock Kättos svarta nos sticka fram mellan
kvistarna, strax därpå hördes steg, och Moilainen och finn-
gubben blefvo synliga.
»Jaså,» sade Moilainen retsamt, »vi finna er då ändt-
ligen. Hvad ränner ni efter» Han såg sig med detsamma
omkring och fick genast syn på den upphängda blodiga
tröjan.
»Hvad ränner ni efter?» frågade Pavo i sin tur. »Vi
ha väl lof göra hvad vi vilja med vårt, liksom ni med ert.
Vi fråga ej hvad ni gör, och då kan ni låta bli fråga hvad
vi gör.» — »Ah ja, ja visst, men vi ville veta, hvar ni gjort
af den där,» sade han och pekade på tröjan. »Nu vet jag
det, ha, ha! Tag upp matsäcken, far!»
Med dessa ord till gubben slog han sig ned vid elden,
där han strax fick syn på brännvinskuttingen, den Pavo helt
listigt lagt mellan riskvistarna i bädden. Han grep den
genast, skakade och höll den för örat. Då han hörde bränn-
vinet skvalpa blef han blid. Han visste nog, att pojkarna
ville smaka, fastän de nekade först. De hade varit snälla
som ej supit ut allt.
»Nej,» sade Pavo, »då du gaf mig kuttingen tänkte
jag vi kunde spara vår del till en annan gång, men nu
kunna vi afstå hvad som finns kvar. Tag för er!» — » Hej,
gamle far, kom hit till Moilainen och slå dig till; här få
vi god aftonvard.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
