Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned. Båda utbrusto i ett nytt muntert skratt. Slutligen
sade Matti: »Tror du han upptäckt spåren in i snåret?»
»Det har han ej, ty då hade han följt dem. Och det
ryser i mig då jag tänker på att han kunnat finna den så-
rade och vapenlöse mannen och hans hustru.»
Ett par timmar sedan Moilainen sagt sig skola vända
åter för att uppsöka älgarna kommo både han och hans
följeslagare i rask marsch tillbaka till elden.
Han studsade och uppgaf ett lätt rop då han varsnade
sina båda följeslagare, hvilka mottogo honom med glada an-
sikten. »Redan åter!» sade Pavo, »och redan fällt en älg?»
»Satans pojkar, hvad vill ni här?»
»Blott säga dig, Moilainen, att vi äro dina vänner, och
som vän har du ock visat dig hittills emot oss. Låt vän-
skapen fortfara! Finnarna behöfva vara vänner och hålla
ihop. Men skall vänskapen bli varaktig, bör hvar och en
få behålla sitt och den enes eller den andres handlingar icke
utspanas då man tydligen ser, att den ene eller andre icke
vill ha dem kända. Sluta upp med att följa oss! Gå till
ditt, eljes kan vänskapen sluta på ett sätt som vi ej tänkt
oss.» Och utan att afvakta Moilainens svar gingo Pavo och
Matti med raska steg mot väster.
»Satans pojkar!» sade Moilainen ännu en gång och ref
sig i sitt ännu ej fullt hopläkta hufvud. »Hvad säger du,
gamle far, om detta.» — »Att vi gifva hin vår plan och gå
hem till mor, ty de där pojkarna märka stål*. Dem vill
jag helst vara vän med och tänker ej mer på att svika dem.»
»Icke Moilainen heller,» sade denne, och så anträdde de
återvägen.
»Kunna vi nu vara trygga för dem i jordkulan?» sporde
Matti Pavo efter en liten stunds vandring. »Hvad tror du
själf?» — »Jag är orolig.» — »Jag med,» svarade Pavo;
»vi må ännu vakta en dag eller så i snåret. Man kan aldrig
lita på människor som ha åtrå efter brännvin.»
Mer än ett dygn lågo de tåligt inne i vindfället utan
att bli störda, och då därtill ett stridt regn började falla,
* Äro tappra och beslulsamma. Då någon får betyget att »märka
stål» är det det bästa som kan sägas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
