Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blefvo de fullkomligt lugna, ty nu kunde hvarken Moi-
lainens ögon eller Kättos nos upptäcka spåret. Under regnet
begåfvo de sig af och ankommo efter några timmars van-
dring till det af den fågelfrie utvisade näset. Här slogo
de sig ned.
Ett par dagar dröjde de där, noga undersökande marken,
hvilken de funno särdeles tjänlig för odling, liksom hela
trakten med den vackra skogssjön slog lifligt an på dem.
»Kommer jag att slå mig i ro,» sade Pavo då de slu-
tat sin undersökning, »vill jag uppslå mina bopålar här.
Landet är stort nog för oss båda och flera till. Vi ha alla
skäl att vara tacksamma för gåfvan.»
»Jag tycker som du, Pavo,» sade Matti, »men ännu har
jag ingen lust för att bryta sten och gräfva i jorden för
mig själf. Vi äro unga och hafva tiden för oss.»
»Ja du,» sade Pavo, »men jag är gammal nog därtill
och börjar bli mätt på drifvarlifvet, så tilldragande det
ock är; men en egen stuga i denna stora skog och vid dessa
stora vatten utan nära grannar, det är ock något som till-
talar mig.» — »Och Gretti sedan,» sade Matti, skrattande.
»Ja Gretti ock,» sade Pavo. »Hon har ingen annan in
oss att lita sig till, ty snart gifter sig väl Jossi, och då blir
mer folk vid Kymmen än det bör vara. Jag hörde redan i
somras, att finnar tänka slå sig ned där norr vid Timbo-
näset, och då blir folk nog i den trakten.»
»Du är förtänksam du, Pavo,» skrattade Matti, »det
höres nog att du börjar bli gammal. Men hvad sitter Tispa
och spetsar öronen för?»
Båda våra drifvarfinnar sprungo hastigt upp och lyssnade.
»Här kommer någon roende,» sade Matti, »jag hör år-
slag. Låtom oss se!» Snart voro de nere vid sjöstranden,
och där kom ganska riktigt en liten båt utmed stranden.
Ehuru finnarna voro väl dolda, lade båten i land midt för
deras gömställe, och till sin förvåning sågo de sin förre
fånge och hans hustru stiga ur båten alldeles invid dem.
Mannen bar sin arm fortfarande i band, men höll i den
friska handen en bössa, och ur lifbältet framstucko ett par
pistolkolfvar. Då han stigit ur båten uppgaf han en skarp
hvissling. Pavo och Matti stego genast fram ur buskarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
