Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ene mannen och kvinnan buro rågbanden på en bår,
under det den andre bar sin börda i en därtill särskildt
förfärdigad vidjekorg. »Lägg mera band på båren, Pavol»
sade den unga kvinnan. »Jag orkar nog bära. Regnet är
redan på andra sidan sjön. Du ser, hur det piskar vattnet,
skynda!»
Kvinnan var Gretti, nu sedan några år Pavos hustru.
Hon hade, som Pekka sagt henne i pörtet långt uppe i
Dalaskogarna, då hon ännu var lilla flickan, »hållit fast vid
Pavo», och han hade äfven hållit fast vid henne. De hade
sedan dess aldrig tänkt sig möjligheten att det kunde blifva
annorlunda än som nu skett.
»Du öfverskattar dina krafter, Gretti,» svarade Pavo.
»Vi hinna ändå få vår skörd under tak innan regnet hin-
ner hit.»
Nej, Pavo, ser du ej, bur fort molnen gå! Vi måste
skynda,» och därmed började hon själf lassa sädesband på
båren.
»Ser du,» sade hon en stund därefter, »att regnet kom
fortare än du trodde. Det gick ju alldeles jämnt för oss
att få in det sista innan skuren hann hit. Kom in!» sade
bon och drog honom i tröjärmen, för att få honom under
tak. »Hvad ser du?» frågade hon, då hon märkte, att Pavos
ögon voro riktade mot något föremål på afstånd.
»Jag ser något som är sällsynt vid vår sved; en främ-
ling kommer hitåt.»
»Låtom oss då skynda in i pörtet!» Därmed ilade hon
trots ösregnet öfver åkern till pörtet. Där stannade hon
för att invänta sin man. »Hvad du går långsamt! Du blir
genomvåt innan du hinner in! Men hvem kan komma hit
till oss?»
Det faller sig icke alltid så lätt att känna igen en be-
kant sedan långliga tider, äfven om man känner honom
väl. Så var ock med Pavo nu, ehuru han tyckte sig känna
igen gång och rörelser. Då mannen kommit närmare hvi-
skade han till Gretti:
»Moilainen !»
Hur Pavo kunnat känna igen Moilainen, var för Gretti
ofattligt, så förändrad hade han blifvit. Han var nu ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
