Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vakt, under det kvinnorna dels vallade boskapen, dels syss-
lade med lägret. Från det partiet hade man ingenting att
frokta.
Per kom ej förr än i mörkningen. Han hade hela da-
gen spionerat på ett sällkap män, kvinnor och barn, som
han »icke trodde mer än jämnts. Männen voro i färd med
att uppsätta skydd för kreaturen, och af deras samtal hade
han förstått, att de ej ämnade lämna platsen förr än de
rustat i ordning för de sina så att de kunde stanna i sko-
gen till vintern. Att fienden varit synlig i närmaste bygden
hade de ej talat om; men att öfverheten vore sträng och
sökte få ihop så mycket folk som möjligt, det hade en nyss
ankommen man haft att förtälja, och själf hade han med
nöd sluppit undan. »Den mannen var dock en finne,» till
lade Per tvärsäkert.
»Tager du ej fel nu, Per?» frågade Pavo misstroget.
»Det kän nog hända att så är,» invände Moilainen;
»det bor flera finnar häremellan och gränsen, och de äro
väl bekanta med svenskarna, af hvilka de köpt land.»
»Jag tror finnar numera finnas i alla skogar från öster-
till västerhafvet,» sade Pavo. »Om dessa finnar har jag
hittills ej vetat någonting.»
»Men de veta af dig,» inföll Moilainen, »ty af svenskar
fick jag veta, att en finne skulle finnas i den bär trakten,
och strax. förstod jag, att det måste vara du och Matti.
Eljes hade jag ej gått häråt, utan till det gamla finitorpet
längre. mot söder.»
»Jag trodde min vistelse här var obekant för folket
väster ut,» sade Pavo.
»Därtill har du bott här allt för länge. Men huru tän-
ker du nu om grannar och ofreden?»
»Jag har tänkt mycket därpå under min vändring i dag.
För närvarande hotas vi icke hvarken af grannarna eller
danskarna. Öch för dem fruktar jag för öfrigt icke alls; de
gå ej så långt från bygden som hit, och kommer snö, kunna
de ej taga sig hit, om de ock visste, att jag bör här. Från
dem är, som sågdt, ingen fara. Och för närmaste framtiden
ej heller från. våra grannar svenskarna. Ännu så länge ha
de föda nog: vildt i skogen och fisk i sjön, och i nödfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
