Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boskapen. Men en annan tid kan komma då allt är slut
för dem. Att jag långt förut och sannolikt inom kort skall
få påhälsning, kan ej betviflas. De skola då taga reda
på hvad här kan finnas och i nödtid med eller mot min
vilja dela med oss hvad vi ha, tills vi själfva bli utan.
Sådant måste förekommas snarast möjligt. Dock få vi icke
uteslutande tänka på oss själfva. Vi måste ock se till våra
vänner och fränder där norr ut, som äro mer utsatta för
fara än vi. Jag önskade därför, att du, Moilainen, ville
göra en tur upp igenom marken och först till skansen vid
Eda och höra dig för, sedan till Kymmen, och så vidare
till dina släktingar uppe i Östmarken och vid Runsjön, och
så åter hit. Per skall följa dig till Kymmen och sedan
vända åter hit med de underrättelser som under vägen dit
kunna fås. Senare kommer du efter och så få vi rådas hur vi
bäst skola ställa oss. Vill du göra den resan, Moilainen?»
»Om jag vill! Du kan vara säker att jag gör den, och
icke heller skall du behöfva vänta mig för länge.»
»Tack, då börja vi rusta dig. Och nu, i badet med
dig!»
»Hå, hå! Du tänker då också på allting; men också
har du haft vår förste man till lärmästare.»
Ett par timmar därefter kunde ingen som på den se-
naste tiden sett den långhårige, smutsige och i paltor klädde
Moilainen tro, att den rene och snyggt klädde man som
med upprätt hållning stödde sig på sin bössa var samma
människa. Vid hans sida stod den ljushårige och kraftigt
byggde Per, med ett ansikte hvarur glädjen lyste vid tan-
ken på det värf han hade att utföra och utsikten att åter
få träffa de sina i fädernehemmet.
»Gå med Gud och farväl!»* *Finnarnas vanliga afskedshälsning.
»Du borde varnat Moilainen för brännvinet,» sade Gretti
till sin man då de båda andra försvunnit i skogen.
»Nej, Gretti! Då man talar om hin onde, är han strax
framme, säger ordspråket. Talar man med en fyllbult om
hans last, blir han trotsig; ingen annan än han själf
kan afhålla honom från frestelsen. Moilainen skall hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
