Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bogarna, Mangskogs- och Gräsmarksfinnarna äro dock hos
Spaken, som nu ligger i Håfversrud (Håfvilsrud), och dit
skola vi.»
»Någon särdeles brådska kan det icke vara för oss,
Moilainen,» svarade Pavo lugnt, »Ha danskarna icke gått
öfver älfven, så kunna vi knappast vänta dem ännu på en
vecka, och någon dag dröjer nog innan de angripa skansen.
Innan dess skall de icke ströfva omkring långt ifrån den, och
bondhoparna som följer efter hären skall först sedan denna
tagit skansen eller blifvit tillbakaslagen därifrån, öfver-
svämma bygden. Som du vet, har jag redan varit med i förra
ofreden. Så gick det till då, och jag tänker så blir ock nu. »»
— »Det där förstår jag mig icke på» svarade Moilainen.
»Gärna ville jag fort åstad, men jag behöfde ock hvila upp
mig ett par dagar, ty jag är stel, stel som en käpp. Jag
var ej van att gå då jag drog åstad. Då jag gick i bygden
och slängde blefvo dagsresorna ej så långa. Jag går till
ladan och lägger mig.» * * Kyrkoherden Dusenius i Holmedal.
»Vill du ut, Gretti,» sade Pavo, »må du göra så. Till
gränsen och i skogen vill jag dock icke att du följer. Vi
ha höst nu, men till Kymmen kan du gå. Där vill jag
möta dig så fort jag möjligen kan.» — »Tack, Pavo! Jag
vill ej bestämma mig nu, men det är rätt hvad du säger.»
Först en dag senare än han egentligen haft lof vara
borta kom Per linkande in på sveden och hälsades genast
af Bokko. Männen stodo då redo till affärd, och Per fick
genast göra reda för hvad han sett och hört. »Danskarna
äro i alla byar närmast gränsen,» sade han. »Jag har hjälpt
prästen” att flytta alla hans saker, till och med fönstren togo
vi med oss, och det var alldeles lagom prästen kom undan
innan danskarna hunno fram. Som jag aldrig sett några
danskar, lade jag mig på lur vid skogskanten och lät prästen
och dem han hade med sig gå före, och så förstod jag, att
de voro arga på prästen som tagit bort allting. En var så
arg att han hoppade och skrek, och sedan tände han eld
på. huset. Men då vardt jag ock arg och sände honom en
kula. Då skall ni tro det blef ett lefverne där på gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
