Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marsehen utställdes vakter här och där på höjderna, för
att medels antända bål varsko Pavo, om fienden syntes.
Redan innan de hunno fram till Bogen upptäcktes, att
en fientlig skara kommit öfver gränsen och gått mot söder.
Man gjorde halt för att inkalla posterna, och bud sändes för
att underrätta kaptenen.
Af spåren syntes, att fiendehopen varit, om ej mer be-
tydande, likväl ganska talrik. Ej ett ögonblick tvekade
dock finnarna att förfölja den. Man kom vid mörkrets in-
brott inom Gunnarskogs område. De ifrigaste ville fort-
sätta förföljandet vid bloss; men andra, som redan vakat
två dygn, yrkade på hvila, om de skulle duga att slåss
följande dag. Pavo och Moilainen, som vakat alla de fyra
föregående nätterna, bestämde, att rast skulle göras för nat-
ten. Man var dock efter spåret redan första ljusning föl-
jande morgon, och efter en timmes marsch påträffade man
spår af en annan talrik flock, som förenat sig med den förra.
Icke förty fortsattes förföljandet till fram på eftermiddagen.
då man påträffade spår som kommo från söder och gingo
mot nordväst. Denna flock hade varit åtföljd af en mängd
kreatur. Man enades om att det var samma flockar man
spårat, men som nu plundrat någon by i Gunnarskog ’och
vore på återväg.
»Nu måste vi göra vårt allra bästa,» sade Pavo till
sina män, »för att återtaga hvad vi kunna af det röfvade
godset.» Och sitt bästa gjorde alla de män som följde ho-
nom, men hur mycket de än skyndade, upphunno de ej
fiendén före mörkningen. Då måste man rasta.
Det bud som afgått till kaptenen med underrättelse om
att fenden framträngt genom vildmarken ock mot söder
kom honom att le af förnöjelse. Från skansen hade bud
kommit, att hela norska hären begifvit sig därifrån, och
hans belåtenhet ökades då han erfor, att den hop som bränt
Hofvilsrud och anfallit honom äfven begifvit sig af till sitt
land igen. "Han utsände genast spejare både mot öster och
väster för att utspana när den hop som gått genom sko-
garna skulle återvända, då han hoppades kunna nedgöra den.
Så stod saken då finnarna dagen därefter följde spåret,
som alltjämt gick rätt genom skogen åt gränsen till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
