Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och af den talrikare befolkningen höllos i farbart skick,
kunde öfverfallen ske äfven vintertid.
Pavos förråd af lifsmedel var, i förhållande till de få
personer han hade att föda, stort nog, och hvad som brast
eller komme att brista skulle han genom jakt kunna fylla.
Nu ville han några veckor hjälpa Jossi, hvars barnskara år-
ligen ökats, med jakt och fiske. Frågan var blott, hur man
skulle kunna göra detta arbete så inbringande som möjligt.
Pavo erinrade sig nu den trakt Matti och han besökt under
sin hemvandring från de östra skögarna och där Moilainen
upphunnit dem. Många år bade sedan dess förflutit. Hade
ingen jagat i de markerna, borde de nu vara rikligt försedda
med allt slags vildt, och det bäfversamhälle han sett märken
efter och Moilainen sedan påträffat vara mycket talrikt.
Man kunde vara där och komma sig i ordning på ett par
dagar.
Pavos förslag gillades af Jossi, och man beslöt sig för
jakten, ehuru kvinnorna gjorde invändningar. Männen skulle
bli länge borta; blefve jakten god, skulle de alldeles glöm-
ma både dem och hemmet, trodde Jossis hustru. Men då
gjorde Gretti slag i saken med att säga sig vilja följa män-
nen. Hon skulle kunna göra dem god nytta med att vittja
fågelgillren, laga deras mat och tillse lägret, och skulle nog
ställa så, att de icke fortsatte jakten längre än nödigt vore.
Ja, förklarade husmodern, ville de så taga vägen om
hennes hem och be hennes far Popen se till henne, kunde
de gå. Hon insåge nog, att Pavos råd var godt samt att
han menade dem väl. Hon skulle nog se till att reda sig.
Grettis förslag att åtfölja männen på jakten var dem dock
först alls icke i smaken. Men obenägenheten varade icke
länge, ty otvifvelaktigt kunde hon göra dem god nytta.
Väl invände Pavo, att hon denna sena årstid skulle komma
att slita ondt och stundom få frysa, men då knyckte Gretti
på sitt högburna hufvud och sade, att hon nog skulle reda
sig i skogen lika bra nu som förr.
Så började man under glada förhoppningar och samtal
TtTusta för affärden. Anttis och Pekkas gamla slagjärn fram-
letades och upputsades, likaså fiskedonen, och snart hade
de sina bördor på ryggen, färdiga till afmarsch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
