Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finnfolket gör icke afskedsstunderna långa. En nick
och ett »gud signe» är allt, och det händer väl ock att äf-
ven nicken anses onödig; man tycks ha brådtom att komma
åstad.
Är han, som här var fallet, ute på en längre färd, går
finnen att börja med icke särdeles fort. Han vet hvad som
förestår, rättar sig därefter och spar på krafterna. Men hur
det är ökas marschen så småningom, och efter en eller två
timmar tagas stegen ut.
Pavo, som gick i spetsen, följde den lilla stig som under
årens lopp blifvit upptrampad mellan Kymmen och Popens
torp, och så raskt hade han gått, att det lilla sällskapet
nådde det innan den bleka höstsolen hunnit nedom de
västra bergen.
Popen var numera till ålder kommen, men ännu rask
och kry. Han hälsade sina gamla vänner och sin måg med
glädje. Nyheter kunde han meddela dem, ty han var nyligen
hemkommen från Bogen, dit han varit, som han sade, i ett
extra ärende. Jossi undrade hvad angeläget ärende gubben
kunde haft till Bogen och hvarför han icke tagit vägen
om Kymmen,
»Du har nog skäl att förvåna dig däröfver. Jag är
själf förvånad, ty något sådant har icke bändt mig många
gånger sedan jag slog mig ned här i skogen. För kort
tid sedan fick jag nämligen besök af en finne som sade
sig vara från de östra skogarna och nu vore ute för att
köpa kreatur åt fryksdalsbönder. Det var en liten hurtig
karl, ehuru han var till åren. Han talade om, hvad jag
dock genom eder visste förut, att det nu var krig, men att
det i hans hemtrakter ännu var fredligt, samt att grödan i
Fryksdalen blifvit riklig, och därför vore han nu ute för att
skaffa kräk. Några sådana hade jag icke att sälja, men bad
honom stanna hos oss och hvila upp sig. Visst tackade han
för välviljan, men stanna ville han ej, bad endast om råd
hvaråt han borde vända sig för att få hvad han önskade.
»Jag nämnde då Bogen. Men knappt hade jag nämnt det
ordet förr än jag bajade till och den tanken kom som ett
skott öfver mig att den mannen hade jag sett förut. Och
strax hade jag klart för mig, att det var mannen som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
