Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD POPEN BERÄTTADE. 153
sett bland de norska mordbrännarna just vid Bogen. Hans
lifiga rörelser och det sätt hvarpå han då som nu stödde
sig mot sin bössa öfvertygade mig, att det var densamme.
Jag erbjöd mig att följa honom, ifall han ville fortsätta sin
färd till Bogen, dit jag sade mig hafva ärende. Detta sade
jag för att under vägen kunna alldeles öfvertyga mig om
att jag ej misstagit mig. Till Bogen ville han icke gå. Det
vore för långt. Hellre ville ban taga en tur åt Gräsmarken,
där han nog skulle få hvad han åstundade. Det vore när-
mare dit och lättare att föra hem den boskap ban hoppades
få köpa.
»Under tiden hade jag noga inpräglat den lille man-
nens hela gestalt i mitt minne samt märkt, att han förde
den ena handen stelt och säfligt, af hvad orsak visste jag
ej, ty han hade en fingervante på den. Icke vet jag hur
det föll mig in, men jag ville gärna se den handen, och
därför tog jag fram win pipa jämte tobak och karfvade,
hvarpå jag räckte honom både tobaken och knifven. Han
tog emot den, och nu drog han af vanten under det han
karfvade tobaken. Jag märkte dä, att han hade ett ärr
just som efter en bösskula på handen, och helt oförtänkt
frågade jag honom, på hvad sätt han blifvit skadad i handen.
Jo, han hade för flera år sedan fått en böld och värk så
det gått hål genom hela handen, och nu såge det ut som
han fått en kula genom den. Så tyckte jag med, men sade,
att det nu icke vore ovanligt att ärr efter djupvärk hade ett
sådant utseende.
Då mannen rökt ut sin pipa förfogade han sig 1 väg.
Då jag ville visa honom hvad kosa han borde taga, sade
han sig känna den leden förut, emedan han en gång för
länge sedan gått den vägen. Om natten hade jag ingen ro,
utan låg och tänkte: har han förrådt Bogens invånare, kan
han också förråda mig, kriget är ännu ej slut, och innan
dess kan det gälla mig. Att gå efter honom för att se om
han gått däråt han sade var det enda jag kunde göra, och
det hade han verkligen gjort, åtminstone en bit: men som
det den dagen regnade, förlorade jag snart spåret och måste
vända om hem. Två dagar stannade jag hemma, beredd
att taga emot honom efter förtjänst, ifall han skulle åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
