Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade redan blifvit krigets offer. Och ju tlera som fallit,
dless större blef hatet till fienderna, och dess mer frodades
hämndkänslan, sporrad af begäret efter rof. Fienderna
hade röfvat allt hvad de kunnat öfverkomma, och det vore
rätt att taga skadan igen.
Sådant var talet både bland svenskar och finnar. Längre
norr ut på skogen hade man redan försökt sig på plundrings-
tåg, och dessa hade slagit väl ut.
Svenskarna i Eda och äfven i Gunnarskog hade i alla
tider lidit af kriget vid gränsen. Folk och egendom hade
minskats i en högst märkbar grad, och norskhatet hade snart
sagdt insupits med modersmjölken. Det oaktadt hade inga
mer bekanta repressalier öfvats hos fienden.
Anledningen därtill var helt säkert gränsbornas svaghet
i antal, äfvensom bristande enighet, jämte behofvet att i
Norge söka afsättning af hvad man kunde afyttra. De
långa afstånden, de dåliga vägarna och äfven brist gjorde,
att man ej i de värmländska städerna eller på de årliga
marknaderna kunde förskaffa sig de förnödenheter man be-
höfde. Hos norrmännen däremot fanns allt, och man kan
tryggt säga, att gränsborna inom Värmland och till en del
äfven inom Dalarna hufvudsakligen drefvo sin handel med
norska köpmän, äfven så långt fram i tiden som inemot
midten af innevarande århundrade.
Man ville nog gärna utkräfva hämnd hos norrmännen,
men man räddes för följderna och inskränkte sig till anfall
och försvar inom egna gränser. Möjligen gjorde vänskaps-
förbindelser och släktförhållanden sitt till, då sagorna ej
kunna förtälja om plundringståg till Norge utförda af all-
mogen.
Pavos fruktan att finnarna i Bogen och deras grannar
möjligen kunde företaga en plundringsfärd till Norge under
rusets inflytande var ieke ogrundad, och i så fall vågade
han icke räkna på Moilainens löfte. Det var därför han
frågat Popen om det fanns brännvin hos dem han besökt.
Men gubbens svar att så ej var förhållandet hade lugnat
honom. Hans farhågor saknade dock ej grund, ty fem af fin-
narna hade redan innan de bunnit hem till Bogen kommit
öfverens om att gå in i Norge och söka öfverraska någon en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
