Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staka gård eller mindre by där det fanns utsikt till byte.
Man bestämde dagen och samling hos de båda finnarna i
Bogen, som hade största orsaken till hämnd.
Under väntan på kamraterna fejade man vapnen, och
Moilainen anmodades att följa med. Något bestämdt löfte
hade han icke gifvit då Popen anlände till Bogen. Men
därefter sade han sig på intet villkor vilja gå till Norge,
utan vore han sinnad begifva sig raka vägen till Hämäläinen
vid Runsjön, ty den var det som fört norrmännen både till
Bogen och Vikfinnen. Nu vore krig igen, och det var all-
deles gifvet, att en sådan skälm som Hämäläinen skulle
visa fienden vägen till flera finnhemman.
Då de två Bogfinnarna hörde detta blefvo äfven de så
uppretade att de sade sig vilja åtfölja Moilainen för att
straffa Bergfinnen. Med färden öfver gränsen finge anstå
tills vidare. När de andra finnarna anlände meddelades dem
den nya planen, och äfven de voro genast färdiga att upp-
skjuta färden till Norge.
Vid aftåget sade Moilainen, att ett par bågar skulle
medtagas jämte bössorna, ty det kunde nog hända att de
komme att behöfvas. »De skvallra icke om hvad som sker,
och det kan vara onödigt, att svenskarna, om de äro i
närheten, få höra att finnarna bruka bössorna mot hvar-
andra.»
Finnarna voro alltför vana skogskarlar att icke inse,
att en god båge är ett bra vapen i den tysta skogen, och
då de därtill fingo veta, att Hämäläinen bade ett par full-
vuxna söner, förstodo de, att Moilainen icke ville använda
sin öfvermakt till att öppet angripa Bergfinnen, utan tänkte
bruka list och i all tysthet utan buller straffa honom.
Det är egendomligt nog att se en trupp finnar mar-
schera genom skogarna. De gå alla i rad, den ene efter
den andre, några famnar mellan hvarje. Deras grå vadmals-
kläder göra dem icke särdeles märkbara bland stenhällarna
och trädstammarna. Deras rörelser äro så varsamma, att
de på afstånd synas skrida ljudlöst framåt. Deras mjuka
näfverskor åstadkomma ej minsta buller, och det är mycket
sällsynt att en finne under marschen aftrampar en kvist
eller talar under det ban går framåt. Det ser ut som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
