Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina fågelgiller och blef genom en slump varse dem. Vid
sin hemkomst berättade han fadern, huru han sett sex be-
väpnade män vandra genom skogen med kosa mot norr.
Hämäläinens första fråga blef om de vandrande män-
nen hade hund med, men då pojken var viss om att så ej
vore, beväpnade de sig båda och gingo ut för att spana
efter hvad ärende dessa sex beväpnade män kunde ha i
den trakten.
Visserligen pågick kriget, och det kunde vara folk som
tillhörde gränsbevakningen, men äfven Bergfinnen hade fått
kunskap om att allmogen från de västra socknarna fått
hemlof. Möjligen var det sådana som blifvit utsända för
att bistå finnar som bodde längre norr ut, där gränsbevak-
ningen ännu kvarstod. Möjligen bade man fått kännedom
om någon expedition af norrmännen till denna trakt. För-
siktigast vore i alla händelser att taga reda på saken, ty
det vore lika möjligt att männen ginge egna ärenden och
vore stadda på en tur till andra sidan gränsen, och då vore
skäl för honom att passa på, om något vore att förtjäna.
Med pojkens hjälp var Hämäläinen snart på spåret,
som han bad pojken följa; själf ville han gå en bit efter.
Men skulle pojken varsna de vandrande männen, skulle han
stanna och invänta fadern. Hämäläinen fruktade att bli
upptäckt och igenkänd, och blefve sonen varsnad, hade fa-
dern alltid tid att söka sig undan. Som vi veta, behöfde
Hämäläinen icke länge följa Moilainens och de andra fin-
narnes spår. En fallande furas brak sade dem, att de män
de följde ämnade rasta för natten. Nu kunde sonen gå hem;
Hämäläinen ville snart komma efter.
Det led mot kvällen, men tills dagranden försvunnit
och månen steg upp låg Hämäläinen dold i ett snår. Då
först närmade han sig de främmande männens eld så nära
han vågade sig i månskenet. Han kunde därför ej höra
deras samtal, men se dem kunde han tydligt. och med för-
färan upptäckte han nu, att bland männen voro de båda
Bogfinnarna och Kyrkskogsfinnen, hvilka alla han förrådt
åt tienden. År hade gått utan att någon, så vidt han
visste, fått kännedom om hans brott. Det borde vara doldt,
och för ett ögonblick kände han sig lugn, då ingen på så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
