Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utskrifven till knekt, men den andre skulle såsom klump-
fotad gått fri och ärft torpet ensam, då brodern aldrig sedan
återkom till orten.*
Den dag Moilainen och hans kamrater ankommo till
närheten af Runsjön var Bergfinnens pojke ute och såg om
* Om en Hämäläinen berättar sagan, att han kommit i ovänskap
med en annan finne. Kort därpå hade en björn tagit en af hans hästar,
och så skulle fortgått tills björnen tagit sex hästar. Visserligen gjorde
han allt hvad Han kunde för att få skjuta björnen, men denne undgick
honom alltid. Så hade han en julafton efter stora ansträngningar lyckats
skaffa sig den sjunde hästen. Denne släppte han lös på gården för att
visa sin hustru, hur vacker han var. Men knappt var hästen lös förr
än björnen åter var framme och, med ett slag dödade hästen, hvarpå
han tog till flykten. Hämäläinen stod mållös af förfäran, men fattade
sig snart, rustade matsäcken i ordning, tog bössa och skidor och satte
efter björnen, hvars spår nu stodo tydliga i den nyfallna snön. Som
han satte af ropade han till de sina: »Antingen kommer jag åter med
björnhuden, eller sen ni mig aldrig igen».
I sju dagar förföljde Hämäläinen björnen och kom så i kvällningen
till ett torp där björnspåren stodo in till ryan. Nu föll det som fjäll
från hans ögon: han förstod, att hans ovän kunde förvandla sig till
björn och såmedels äfven kunde förgöra alla hans hästar, och nu rasade
hämndbegäret mom honom. Med bössan i ordning trädde han in, och
ljust som det var därinne såg han en man sitta i ett badkar och tvätta
sig. Hämäläinen frågade då hvad han gjorde. — »Tvår mig efter en
resa.» — »Hvad är som ligger där?» frågade Hämäläinen och tog tag i
och upplyfte till hälften en ofantligt stor björnhud. — »Å, det är en
björnham,» sade mannen. »Gud bättre mig, jag är stämd att vara björn
och slå ihjäl hästar för en finne sju dagsresor söder ut härifrån.» —
»Hvad är det du har om lifvet?» sade Hämälsäinen. — »Det är lifbältet
milt.» — »Jag tror icke det kan bli någon björn af dig,» sade Hämä-
läiven. — »Tror du ej,» .sade mannen, »så kläd på mig huden.»
Hämäläinen tog huden och hängde den på honom, men blott till
hälften; så tog han tag i lifbältet och ryckte det till sig och med detsamma
sköt han mannen genom bröstet, »ty,» tänkte han, »shinner han få hela
huden på sig, är det ute med mig.» Då han såg mannen död, ryckte
ban björnhammen till sig, sprang ut, satte på sig skidorna och begaf sig
af; men inne i ryan hörde han någon gråta och snyfta, och när han
sedan såg sig om, stod den i ljusan låga och hela torpet vär försvunnet,
Då hån kom hem och visade björahuden blef glädjen stor, men det stod
illa till med hans ovän: den hade brunnit inne i sitt pörte. Och den
sagan lefver ännu i dag och har berättats mig af en finne ännu förliden
sommar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
