Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista gången, men laga ock att det sker tyst. så att käringen,
som går vall, ej märker att hunden försvinner. Jag hoppas.
att då hon sedan saknar hunden vår man skall gå ut för
att söka honom, och då!»
Moilainens order verkställdes hastigt och så som han
önskat. Ingen hade vid finntorpet märkt hvad som tilldrog
sig i dess närhet, och ingen mer än Hämiälilnens klump-
fotade son syntes till på hela dagen. Han arbetade på
åkern, gick emellanåt in i pörtet och så åter till sitt
arbete igen.
Då det led mot kvällen hördes skällkons klocka och
gummans horn, och snart var hon hemma, åtföljd af hela
hjörden. Hon ropade genast till sonen: »Är hunden hemma?»
— »Nej: har han sprungit från er?s — «Ja.» — »Då har
han väl löpt efter far.
Härpå svarade gumman ingenting, utan skyndade att
binda in kreaturen, hvarpå bon gick in och ropade sonen
till sig.
Två par öron till hade dock hört gummans fråga och
sonens svar. Det var Moilainen, som troget legat kvar där
man på morgonen skilts åt, och Hikkonen, som återkommit
sedan han ljudlöst dödat bunden. På dem verkade sonens
svar som ett dunderslag. »Han har genomskådat vår afsikt,»
sade Moilainen, »eljes hade han ej flytt.» — »Möjligt, men
Bogfinnarna kände han väl knappast igen. Den karlen har
dock orsak nog att hålla sig ur vägen, efter hvad du sagt
oss.» — »Hämta kamraterna! Här lönar ej ligga längre.
Nu äro goda råd dyra. Hur skola vi finna honom?» På
den saken svarade ingen annan än Säkki, som viftade på
svansen och såg vänligt på Moilainen, »Ja du,» sade denne,
»du kan möjligen hjälpa oss; men hvar finna utspåret?»
Efter en stund voro alla finnarna samlade. De hade
hört af Hikkonen, hur saken aflupit, och voro snart inbe-
gripna i en lågmäld öfverläggning hur man nu borde handla.
En del var för att låta Himäläinen löpa och uppskjuta
hans straff till längre fram. Andra åter ansågo. att man
borde söka reda på Ayktingen. Samtalet afbröts af Moilai-
nen med frågan: »Hvar är Kruggen?» Ja, hvar var Kruggen”?
Hikkonen hade ej anträffat hvarken båt eller Kruggen. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
