Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visserligen var det hans bestämda föresats att gå till
den svenske kungen, men hvad han där skulle göra hade
han icke närmare tänkt på. Dit skulle ban dock blott prin-
sen blefve kung, så mycket hade han fullt klart för sig, och
så dref han vägen framåt.
Genom hans långvariga vistelse vid skansen tillsam-
mans med knektar, bönder och andra främlingar hade den
blyghet och försagdhet som i allmänhet utmärkte finnarna
till en del försvunnit, så att han vid sin ankomst till den
stora staden icke kände sig så modlös som en annan finne
vid hans år säkerligen gjort. Efter ett par misslyckade
försök lyckades han dock erhålla arbete hos en vapensmed,
och hos honom stannade Matti ett helt år, eller tills han
påträffade en annan svensk smedsgesäll, som ämnade sig till
Sverige och föreslog honom, att de skulle följas åt till hans
hem i närheten af Malmberget. Där kunde de nog få ar-
bete i den nya staden; i annat fall kunde man gå vidare ut
i världen.
Matti hade flera gånger gripits aflängtan efter hemmet
och lifvet i skogarna och äfven flera gånger tänkt begifva
sig af; men så hade han kommit in i sitt arbete igen och
stannat där han var.
Nu då sällskap erbjöds honom återkom hans hemlängtan,
och så var ban snart färdig att följa. Hans nye vän var af
ungefär samma temperament som Matti själf och önskade
se sig om i världen, hvarför han föreslog Matti att de ej
skulle brådska med sin resa. Penningar hade de ju nu för-
tjänt, och nu borde de lefva ett stycke friluftslif. Ja, därom
kunde de ju föröfrigt rådgöra då de komme på vägen, och
så drefvo de framåt tills en dag Matti sade sig icke längre
stå ut med att gå efter de dammiga vägarna. Han måste
gå igenom skogarna och där jaga och fiska en tid. Kam-
raten skrattade och sade att för sådant lif hade han ingen
lust. Ville Matti drifva i skogen, finge han gå ensam, och
så sade de farväl till hvarandra sedan Matti lofvat uppsöka
kamraten i hans hem, ifall han kom åt den trakten.
Så dref Matti omkring i skogen, lefvande af hvad jakten
och fisket gåfvo eller på samma vis som andra drifvarfinnar,
tills han där en dag påträffade en verklig sådan finne, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
