Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom följde han, då de så småningom drogo sig mot norr
och väster, där drifvarfinnen hade sin släkt.
Där trifdes Matti ej länge nu sedan han fått tillfreds-
ställa sin jaktlust, utan bestämde sig för att gå direkt till
sin kamrat smedsgesällen, i hvars fädernehem i bergslagen
ban en dag inträdde.
Kamraten hade nu arbete i staden, och där skaffade
han äfven sådant åt Matti, och så gick den andra vintern
sedan Matti lämnat de sina. Kommo så de ljusa dagarna
med varm middagssol, hög och ren luft, med kalla nätter
och lockande skidföre. Då vaknade åter Mattis lust att se
kungen, och en dag sade han sina vänner farväl, tog bössa
och skidor och begaf sig uppöfver berget.
Den dagen hade Matti ingen tur, ty knappt hade han
börjat sin färd förr än väderleken slog om. Det blef mulet
och därpå ett stridt regn, som fortfor till fram på följande
natt. Matti hade sökt skydd i en af de många kolarkojor
som redan då funnos i denna trakt. Där somnade han vid
regnets piskande på kojans tak, men vaknade vid att han
frös. Att maka ihop de halfbrända kubbarna i spiseln var
ett ögonblicks verk; strax filammade elden upp, och Matti
kände sig snart helt varm. Nu ville han se om regnet fort-
for och öppnade kojans dörr: luften var ren, och stjärnorna
tindrade hvasst mot hans ögon. Det hade redan frusit på
en stund. Nu var skidföret godt och skulle i dagningen
bli ännu bättre. Det var skäl att ej försofva sig. Det
gjorde han ej heller, ty så snart det blef ljust bade han
skidorna på och flög i ilande fart öfver berg och dalar.
En stund sedan solen börjat lysa hans väg varsnade
ban en sjö; öfver den låg hans väg mot öster, och öfver
den måste han innan solen hann uppmjuka den fina snön
som fallit efter regnet.
Snart anträffade han en väg där någon före honom
kört i den tidiga morgonstunden. Regnvattnet stod där i
alla hål, och den tunna isskorpa som lagt sig på vattnet
hade ej förmått bära den resandes släde och ännu mindre
hans häst. På vägen ville ej Matti åka, utan lät skidorna gå
i vägkanten där snön var hård, och då marken lutade nedåt
sjön, kom Matti i ilande fart ned på isen, där han strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
