Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förut, tills han helt hastigt stannade och sade, att han såg
folk och hästar vid sjöstranden ditåt vägen bar.
»Kör på du!» blef den resandes korta svar.
Matti tyckte ej om den ordern, ty van som han varatt
se knektar och krigsfolk, såg han genast att folket på stran-
den var ryttare. Så långt bort från hemtrakten som han
nu var, ville han ej träffa på krigsfolket, ty den tiden var
ingen af allmogemännen alldeles säker om att ej bli kvar-
hållen af dem, kortare eller längre tid. Om han ej genast
blef, som det hette, slängd bland knektarna, kunde han bli
tillsagd att uträtta diverse sysslor, och vågade någon sätta
sig mot knektarnas befallningar, gick det honom illa.
Emellertid nalkades man stranden, och då Matti med
den resande hann fram stod den lilla ryttartruppen upp-
ställd och saluterade den resande, hvilken genast han kom
ur släden besteg en i beredskap stående häst i det ban sade:
»Tag med den där!» och" pekade på Matti. Denne hade
knappast hunnit aftaga skidorna förr än han befann sig sit-
tande i en släde, och så bar det af med en fart som Matti
aldrig varit med om förr.
Under färden tilltalade körsvennen den bakpå stående
Matti icke ett ord. Han hade god ro att öfvertänka hvad
som händt honom och undra på hvad vidare skulle komma.
Att han råkat i sällskap med någon hög person bland knek-
tarna, det hade han klart för sig sedan den tid han som
gränsvakt vistades vid skansen. Men hvad den tänkte före-
taga sig med honom, det undrade han väl öfver, men lade
det dock icke mycket på sinnet, ty blefve han tagen till
knekt och ej. finge det bra, tänkte han ingalunda stanna
bland dem nu då intet krig var. Han hittade, Gudi lof.
tillbaka till skogarna igen, och så beslöt han se tiden an.
Efter ev lång färd blef dock till slut rast vid en större
gård. Ryttarna stego af sina hästar, tross-slädarna körde
bort, och så blef Matti stående för sig själf med näfver-
kunten på ryggen och skidorna på axeln. stödjande sig på
sin bössa.
Då han så stått länge nog utan att någon syntes be-
märka honom, slog han sig ned på en öfversnöad bänk,
snörde upp sin kunt och började gnafva på en bit bröd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
