Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matti tänkte taga sina landsmän i försvar, men då var
ryttaren redan sin kos.
Det var icke allenast den ryttaren som lofvat uppsöka
Matti, otan en hel svärm sådana som på kvällen kommo för
att språka med honom och fråga efter släktingar de hade i
de svenska skogarna. Om många som efterfrågades kunde
han gifva godt besked, men om andra visste han intet.
Emellertid gladde det honom att han vid hemkomsten kunde
hälsa en del af sina stamförvanter från släktingar i deras
hemland.
Något vidare samtal med sina landsmän de finska ryt-
tarna fick ej Matti, ty nu bröt konungen upp med hären,
och så blef man skild åt. Grefvens fana var med än här
och än där då man slogs med danskarna, och Matti hörde
talas om många segerrika strider, i hvilka han icke fick
vara med. Han passade därför på en gång och sade grefven
att han nu icke längre ville stanna vid trossen: han ville
ha häst och följa honom i striden.
»Å ja,» sade grefven, »nog duger du därtill. Men kom-
mer du en gång in bland knektarna, kommer du ej ut igen.
Blif du där du är!»
Matti förstod nog, att grefven ville honom väl, och där-
för stannade han. En dag fick han också vara med i striden
och det på rena allvaret, ty en fientlig kår passade på un-
der det hufvudhärarna som bäst slogos och öfverföll trossen.
Då fick Matti profva på huru det var att slåss på slätten.
Till minne däraf fick han ett väldigt sabelhugg i hufvudet,
så han trodde hans sista stund var kommen. Då han
hämtat sig fick han veta, att svenskarna i grund slagit dan-
skarna och trossen räddats af de finska ryttarna. Då tänkte
Matti på allvar söka sig in bland dem, men innan dess
måste han draga med grefven åt andra håll, och så tillgick
det hela tiden, så att han icke mer sammanträffade med
sina landsmän.
Kom så vintern. Då var grefven med sin trupp långt
upp i landet, där de någon tid förlades i kvarter. Matti
var fullt frisk igen då grefven en dag sade honom att nu
vore slut på hvilotiden. Nu skulle Matti snart komma till
kända trakter, och så bar det af mot norr så fort hästarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
